Ni kan läsa artikeln HÄR. Och det slår mig att vilket fantastiskt äventyr detta har varit/är! Tänk att få gå från skadad och lat till SM silver och företag… Bra jobbat Malin!

Gårdagens träning var bara lite lätt för att känna efter men jag kände ändå imorse att jag ville testa igen med tanke på helgens tävling. Så det blev en liten runda där jag joggade, jag hämtade andan och sedan lite fartlek innan jag hämtade andan igen och körde 2 stycken 80 meters lopp i maxfart. Det kändes bra och jag joggade ner. En halvtimme tog det och det räckte. Jag ville känna lätta ben men framförallt lätt öra och det kändes bra. Att inte testa nu innan tävling skulle göra att jag tog en risk imorgon, imorgon kommer jag nämligen vara tävlingsomställd och då känner jag sällan efter för då bara ska jag springa. Nu inte bara ska jag, nu vet jag att det känns bra. Jag är grymt laddad för morgondagen!

Lunchbeat är ett himla kuligt koncept! Kom på lunchen, dansa och få mat med dig! Det hade ju inte riktigt blivit så för mig för jag hade kört dit där och sedan varit ledig efteråt men tanken på att göra ett avbrott i sitt jobb för att få dansa, hade gjort min eftermiddag lite gladare, hade säkerligen känt mig piggare och jag hoppas att jag kan nästa gång kan vara på plats!

Något som jag har tänkt på under dagen är lite på de människor man har runt sig. Journalisten frågade om jag läste andra bloggar och det gör jag, inte så många och inte så ofta men de jag följer har en gemensam röd tråd när jag tänker efter. De är kvinnor (det är de som bloggar mest och det är de jag kan jämföra mig med då jag vet hur vi funkar) men bloggarna jag läser är väldigt drivande. Inte alltid mot karriär och det hållet även om några är sådana utan de har mål, vet vad de vill, de vågar, de ser livet positivt, de vill saker, tar tag i det och ja, de är drivna.

Och så funderade jag lite på vad en ungdomstjej berättade för mig för något år sedan, att hon alltid fick förklara och försvara sig mot sina vänner för att hon ville träna, för att hon ibland sa nej, för att hon ibland bröt upp en kväll för att det stod morgonträning på schemat. Verkligen jätte synd! Och nu vet jag att hon forsätter träna men det kunde lika gärna vara så att hon påverkades negativt och sakta men säkert leddes in till att backa med träningen och sakta men säkert avsluta det helt.

Jag är jätte stolt över Pernilla som ville ha lunchbeat och insåg att de inte lär komma till Helsingborg, nej, då kanske jag får dra igång det själv. Som inte bara tänkte det utan faktiskt gjorde det. Det är sådana människor som inspirerar mig, som får mig att drömma men även att göra något åt drömmarna. Det är sådana människor jag håller fast vid. Det är sådana människor jag vill ha runt mig. Så himla mycket roligare och bättre än negativa, bittra människor som bara gnäller. Eller som inte vill att man misslyckas, letar fel, lägger över dålig energi på en själv och som det nästan känns som de ”vill dra ner en” eller ännu värre, inte förstår, inte vill förstå en… Nej, omge dig med rätt människor, så mycket bättre….

Hur som. Upp kom jag, yr var jag, dunket var borta men nu kändes det som ett lock och även om det inte så ont som igår, så kändes det av. Jag packade väskan samtidigt som jag klädde på mig. Eftersom träningen inte blev av igår som tänkt och att jag nu skulle resa bort, så ville jag ändå känna på om det skulle gå. Det gick så långt att jag snörade på skorna innan jag stannade upp och tänkte – Malin, vad håller du på med?

Så jag tog av skorna, messade vännen att jag inte är ok, la mig på soffan och sov 4 timmar. Det där med att lyssna på kroppen… Jag är glad att jag gjorde det, min mamma också för det var hon som fnissade och sa: – Du börjar bli vuxen…

Vuxen eller ej, lite sur är jag över att jag inte kom iväg men det gjorde nytta och ”locket” känns lättare nu, jag är inte så trött för jag har sovit och ikväll ska jag testa lite träning ändå för att se hur det känns, om det går, kommer jag kunna tävla i helgen? Bara försiktigt, som sagt, lyssna på kroppen. Jag är så jäkla vuxen och ordentlig…

• aldrig-hänt-tidigare – Blev intervjuad av en journalist – LIVE! Och även om vi pratar i sådär 1 timme så kändes det att jag inte hann säga/berätta allt. Ska bli spännande att läsa sen!
• kommentar – En alkolist gick förbi och avbröt intervjun – Måste bara säga, du är jävligt vacker, glöm aldrig det! Nope, ska försöka komma ihåg det…
• lunch – Potats och fisk, fick så mycket att det även blev Hannas middag!
• goda - Röda äppel
• dryck – Grönt te… går inte att dricka kaffet i automaten
• träning – Friidrottsträning idag, det är ju onsdag!
• jobbiga övning – Springa i tjockmatta med hopprep, testa vetja…
• AJ – en medicinboll kom farande och rakt på vänster öra och jag försökte vara cool men det gjorde så förbaskat ont att tårarna kom. Jag fortsatte träna men dunkandet ville inte sluta (i örat, inte huvudet, jag är inte helt dum…) så det blev bara 50 min träning…
• bön – Till Gud, fan, låt dunkandet försvinna till imorgon! Då måste jag träna lite lätt och på lördag är det tävling, likaså nästa helg och helgen därpå, då har jag ju SM! Jag har en plan att följa så snälla gör så att örat slutar dunka!
• recept – Kom från Något fint – Det hjälper om du kör hit till mig… (och japp, jag leker med tanken på hur/om jag får in det också…)
• skönaste-ord-att-säga – Godnatt…

inin

I helgen kände jag att det var något som lurade, jag tog det lugnt (efter lördagsträningen…), vilade mycket, klädde på mig för jag frös och det har fortsatt nu måndag och tisdag. Jag har inte sprungit, jag har ändå kunnat köra lite styrka men känslan att det är något, är kvar. Så vi får se hur det går ikväll på friidrotten (jag är frisk, jag är hel, jag är snabb, super snabb på lördag, laddar bra och springer SM fortare än någonsin och mitt rekod flyr all sin väg…)

Helgens tävling kommer bli tuff för Hanna. Det är många bra tjejer med och Hanna har inte haft det jätte jobbigt. Detta har hon dock vänt, känns det som och då menar jag tankarna, sänkt kraven på sig själv och det tror jag nu att många friidrottsmänniskor också gjort. Helt galet hur det var där ett tag men nu verkar det ordnat upp sig. Surar man bara för att det är tungt, då blir det press till att prestera, nu känns det mer som att hon ska göra så gott hon kan och mer kan man ju inte önska…

På lördag har hon 60 meter och tresteg. Finalerna på 60 är samma tid som tresteg, inte helt önskvärt men ibland krockar det men synd att hon kommer till trestegen med tröttare ben än om de hade vilat. På söndagen är det sedan längd och då har hon fått vila, jag hoppas hon hoppar så hon får nöjd känslan! Förra året tog hon tävlingsrekord på 200 meter, det var ganska kul. 

Själv har jag som sagt 2 lopp och det är 1 timme mellan dem. Det är första gången jag tävlar i mer än 1 lopp på en dag så jag är lite osäker hur mina ben kommer kännas, det kan ju vara jätte tungt andra loppet men det kanske går bra i första, jag får en bra känsla och tar i extra i andra loppet och det går också bra, man kan ju önska det sista…

Och som vanligt, jag siktar alltid mot att ta mitt rekord så under8,89 SKA jag… (hade varit lite kul att slå tävlingsrekord men då måste jag under 7,43 och det tror jag blir liiiite svårt…)

- Malin, tränar du för att bli smal? Lite krasst sådär skulle man kunna tolka det som att hon inte tyckte att jag var smal… men jag förstod frågan men stannade ändå upp några sekunder och tänkte på den. Tränar jag för att bli smal? Jag tittar på bilderna ovan och tycker inte det ser så himla sunt ut… Nej, så vill jag inte se ut.

Ibland kan det var bra att stanna upp och fundera varför man tränar, varför man gör på det sättet man gör. Så, varför tränar jag?

Jag tränar för att må bra. För att bli stark och då inte för att kunna ta så mycket vikt jag kan utan för att känna mig stark, en känsla jag får när jag är helt ok tränad. För att jag kan. För att jag är frisk och tror på att kroppen är till för att röra på sig. För att jag vill leva länge, ta hand om mig på bästa sätt, för att känna mig sund, få mer energi, för att det är bra för mina luftvägsproblem, för att kunna unna mig några godsaker när jag vill. För att jag mår gott av lite muskler, tycker att det är snyggt med muskler, för att vara en bra förebild för Hanna, för att träning faktiskt kan och är kul, för att jag har hittat träning som jag gillar. För att jag gillar att tävla, gillar att se att jag utvecklas, för att jag träffar likasinnade. Jag tränar för att jag gillar mig själv mer som tränad än den jag var tidigare, en rökande latmask…

Varför tränar du? Varför tränar inte du…?

Och så var min utomhusträning igång och shit, jag kan inte förklara hur glad jag är att jag får göra detta! Eller kanske ser till att jag gör det, hur som så är jag glad att jag vågade starta företag, utveckla något jag tycker är bra och tror på. Fantastiskt kul att träffa likasinnande, kul att bossa och skrika (sorry, men jag tycker ju om det…) och det är en skön stämning som ger mig ett stort leende som varar länge. Ikväll var det 2 som missade för att de jobbade, en jagade, en är på semester och två tycker det är för kallt, ändå var vi 8 personer varav 3 nya. Alltid lite spännande att se hur många som vågar sig på en andra gång… En annan bra sak är att jag är så uppåt efteråt att jag nu sitter och tänker lite kaxigt – jag kanske ska tävla i längd också i helgen…

Själv slog träningsvärken till i baksidan lår idag, kände av det lite igår men idag lite till. Jag känner också något annat, lite frusen, så som jag var igår så jag har klätt och hållt mig varm. Jag har stretchat (gott), jag har kört lite armar, mage och rygg samt lite rumpa, en liten stund men man hinner väldigt mycket på en halvtimme kan jag lova, testa så ska du få se…

Men på något sätt var det ok att gå till jobbet, träffa de fina igen och så lite rutin, jag gillar rutiner. Och så hade jag en hel lista på saker jag kan göra när jag får tid över, det där med att surfa runt utan mening är så tröttsamt. Så idag har jag ägnat pauserna åt att se över klubbens årsbästa. Jag fick mail av Gösta med sammandrag och redan där förstod jag att jag tagit klubbrekord i K35, det var ju jätte kul! Och fan ta den som tar det…

Vi har några veteraner i klubben, inte många men några och jag tycker fortfarande att alla dessa veteraner borde ha ett stort WOW som mellannamn. Att fortsätta träna, ha ett intresse, se efter sig själv och sin hälsa, tävla utan press och stress, bara ha kul och må gott, wow! Jag såg också en hel del ungdomars förbättringar, likadant där, så himla bra. Vad jag däremot tänkte lite extra på idag när jag såg listorna var att vad synd det är om man tar tex längd, man hoppar alltid runt 5 meter och så en gång får man till 5,50 m. Man blir jätte glad (givetvis) men sedan är det ens rekord och man blir lite besviken varje gång man inte ligger nära, men egentligen ligger man runt 5 meter och det där 5,50 meters hoppet – det var bara ett turhopp. Vad synd det blir då. Det är också synd och ledsamt att se att vissa har stått stilla i flera år, känner att de kan mer men får bara inte ut det. Till dem vill jag ge den största guldmedaljen som finns, vilken kämparglöd!

Och så tänker jag på mitt rekord, 8,89. Mitt mål som jag satt upp för säsongen är… (håll i er nu, det är hemligt men för er kan jag berätta…) 8,75. Det är inte långt bort men ändå, det är långt bort. Jag har 4 lopp på mig, osäker om jag kommer slå det men det är mitt mål, jag hoppa och vill men jag är glad att jag är vuxen och kan se det som att jag gjorde allt jag kunde men det räckte inte och det är inte hela världen.

Nu ska packa ihop på jobbet och bege mig till nästa jobb. Min utomhusträning har börjat och SOM jag har längtat!

Hanna är konfirmand och då ingår det att gå på ett antal gudstjänster och idag gick jag med henne. Bokstavligen gick för vi gick dit, vi gick en runda i skogen på väg mot byn, inom mataffär och så hem. Solen sken, det var lite vitt på marken, det var lite halt och det var en härlig dag. En fin start på dagen.

Ikväll skulle jag se till att jag inte bara fick 37 x för veckan utan 38 men kroppen var trött, det kändes som om jag började få feber och jag sov på soffan en bra stund. Efteråt kändes det bättre men jag avstod från träning. Det har varit en jobbig vecka. Begravning i torsdags, i fredags var det en begravning för ännu en släkting men där var jag inte med på plats och så har farmor, som aldrig är sjuk, legat några dagar på sjukhus. Hon är bra men man blir lite omskakad. Som sagt, en tung vecka som fått mig att fundera en hel del.

Kommande vecka är snart här och den innehåller kuliga saker! Imorgon drar min träning igång, jag tränar ny kund på tisdag, friidrottsträning på onsdag, tänkte simma på torsdag (det var så länge sedan, har verkligen sett fram emot det och på torsdag skulle jag verkligen kunna) innan jag ska dansa på lunchen (kommer mer om det), ledig fredag och min första dag där jag ska plugga hela dagen. På kvällen fin vän, tävling lördag och söndag och där jag lyckas pricka in en vän även på lördag kväll! Tycker det låter som en finfin vecka!

Nu söndagsmys med Hanna!