Hur vill du uppfattas?

28 Feb

Har du tänkt den meningen om dig själv någon gång? Det gör jag ibland.

Inför SM fick jag fantastiskt mycket hejande från vänner, främst på facebook men där fanns även en och annan okänd som också hejade och ville att det skulle gå bra för mig, så himla snällt och vilken härlig energi det ger! På plats på SM träffade jag som sagt många härliga människor men även en person som jag inte känner, som jag aldrig sett eller vet något om. Jag vet bara att när vi stod och pratade tider, att jag skämtade och sa att jag nog skulle ge Hanna en match på 60 meter, att jag minsann skulle springa snabbare än 8,04. Det var givetvis sagt med glimten i ögat. Jag tror inte att jag kommer att göra det, det är ju en fantastiskt bra tid och jag blir ju inte yngre med åren men jag skojade om det och jag trodde att samtliga som var runt mig förstod då de visste vilken tid jag sprang på på SM, den är inte ens i närheten. Men en förstod inte och inte bara förstod utan även sa:

Det klarar du aldrig

Jag gav han en chans att ändra sig när jag frågade om han inte trodde det men nope, han höll fast vid att det skulle jag aldrig klara. Och det handlar inte om jag skulle klarar det eller inte, det handlar om att säga en negativ kommentar till någon man känner eller som i det här fallet, inte känner. Det handlar om vilken rätt man har. Att det hade räckt att man tänkt det, man behöver inte säga det, vad vinner man på det och hur uppfattas man när man slänger ut sig en sådan kommentar? Vilket intryck fick jag av honom? Tja, inte sådär jätte bra…

Tänk om man skulle börja lyssna på de där som har grodor som hoppar ur munnen, då hade jag inte varit här. Då hade jag lyssnat på den där läkaren för några år sedan som sa att min nacke/rygg var kass efter bilolyckan, att jag aldrig skulle kunna träna upp den så pass att jag skulle springa igen. Men idag är jag här, jag springer en hel del, tävlar i just löpning och har 3 stycken SM medaljer som jag tagit i löpgrenar. Nej, jag går min egen väg, fortsätter utmana mig själv, stänger öronen när jag hör andra slänger ut sådana här dumma kommentarer, undviker personerna så mycket jag kan, håller mig runt de som istället höjer mig och fortsätter tänka på mitt mantra: Det ska vara kul att vara jag.

Det är så jag vill uppfattas. Att folk ska tänka att jag är en härlig och kul person att vara med. Frisk fläkt. Lite halvgalen på ett kul sätt. För tänker och känner de så, så bemöter de mig på samma sätt och då får jag tillbaka och så kan jag ta den energin till nästa person jag möter som tar det till nästa och så fortsätter det. Jag får också träffa härliga människor, höra härliga berättelser från deras liv, lära mig massor och det är dessutom ganska kul att vara en positiv och snäll människa…

Hur vill du uppfattas?

Bilden nedan togs i Helsingborg, Gröningen, midsommarafton 2010, en galet kul dag/kväll/natt! Fullt med folk, jag hade klänning, jag tänkte inte riktigt på att klänningar åker upp när de får luft under så jag hoppade och ja, det är mina trosor ni ser… Att folk skrattade där på plats eller ler nu när ni ser bilden, det bjuder jag på!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: