Att vara glad – Är det för mycket begärt?

1 Mar

Det var veckan innan SM. Jag hade varit i 2 olika tidningar, responsen på min träning var stor, folk hade mailat, jag hade svarat, anmälningar till Army Fitness hade kommit in, jag skulle springa SM, jag var pigg och jag var glad. Så glad att jag nästan höll på att spricka och till slut bara bubblade jag fram:

  • MalinÅh, vad jag är glad!
  • Någon annan svarar – Är du?
  • MalinJa! Är inte du..?
  • Någon annanNej
  • MalinÄh. Varför inte det egentligen…?
  • Någon annanVarför skulle jag?
  • MalinKanske för mycket begärt av livet… men varför skulle du inte…?

Tyst.

Det har gått några veckor men konversationen är kvar därinne, hur kunde hon svara så, hur kan hon tänka så? Jag vrider och vänder, jag vill förstå men jag tror aldrig att jag kommer att göra det. Jag funderar också på om det hade gjort skillnad på om hon varit äldre kvinna i 80 årsåldern än nu när hon är mindre än 10 år äldre än mig… På något sätt tycker jag synd om henne men jag tror inte att hon gör det själv, jag tro att hon bara låter sitt liv rullar på och är nöjd med det. Hon har funnit sig i det. Sorgligt nog tror jag inte att hon är ensam om det utan de är många som tänker och känner så.

Jag däremot, jag kräver att jag gör saker jag mår bra av, som gör mig genuint lycklig, som får mig att känna mig levande varje dag. Som får mig att förbli en bubblande Malin som inte kan hålla sig utan måste bubbla fram: – Åh, vad jag är glad!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: