Föreläsning Patrik Sjöberg

7 Mar

Kom dit. Var glad. Skulle ju få mingla och dessutom med ungdomarna i gruppen, föreläsningar ger mig alltid en kick, en inspriation och får mig att tänka och även om just denna nog skulle bli rätt tung också, så såg jag ändå fram emot det. En stor sal. Fullt med människor. Hamnar bredvid en främmande kvinna som börjar prata men prat övergick till en berättelse om en pedofil som ingen gör något åt.

I min värld så funkar det så att om något är fel som man ser, så anmäler man det, det blir rättegång, de döms och så blir de inlåsta. Utifrån vad hon berättade men även Patrik så är det inte alltid så lätt. Folk blundar, man vill inte veta, det är obehagligt, man är rädd för att felanklaga, man har inte tillräckligt med bevis, man litar inte på sin magkänsla, man är inte med sina barn och förstår inte att något är fel, man tror att de är snälla när de favoriserar något barn osv. Patrik berättade att bland de första frågorna han fick när boken släppts var: Tycker du att det är rätt att hänga ut en död man? Han blev ställd men frågade om de tyckte att det var rätt att en man gick på barn som inte kan eller vågar försvara sig? Och felanklaga. Vad är mest fel, att ”felanklaga” eller förstöra ett barn? Åh, det var så tuffa frågor, så svåra, vad kan kan inte en tränare göra tex. Är det ok att de masserar 13-åriga tjejer, ge saker, köra dem till träningar, vara vänner på facebook, krama dem? Samtliga saker jag nämnt är exempel på vad en pedofil skulle kunna göra och ha tankar bakom… men det är också saker som, med rätt person, inte är mer än vad det är…. en bra, engagerad och omtyckt tränare. Så svårt och jag har inga rätt svar, det tror jag inte att någon ha men att lära sina barn och ungdomar att lita på känslan att något är fel och om det känns fel, berätta. Sedan tror jag också att som förälder är det viktigt att vara med, veta var ens ungdomar är, med vem, var, varför… Vara uppmärksammad utan för den skull vara misstänksam. Ligger även en hel del på klubben att ha koll på vilka de har som är ledare. Sorgligt nog så berättade Patrik att deras grupp gjorde inget och när boken släpptes slog de ut armarna och sa att de inte hört något om detta tidigare.

Vi fick också höra talas om hans idrottskarriär och man kan nog inte hjälpa att sitta där och fundera på hur det skulle kännas att vara absolut bäst i något i hela världen? Imponerande… Även om drivkraften, mål och roliga små historier han varit med om. Men även om Patrik var bra på att hoppa höjd, har skrivit en viktig bok, höll en bra föreläsning så har jag redan min höjdhoppsidol – Susanne. Inget och ingen slår min Susanne. Och åh, vad jag gillar denna bild som Staffan tog, hon är så himla bäst liksom!

Foto: Staffan Lindbom

Foto: Staffan Lindbom

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: