Upp eller ner? Mer vågrätt och snabbt…

11 Jun

 

Onsdagens promenad satt onekligen kvar i knävecken. Jag har inte känt det någonstans på övriga kroppen men knävecken, ojojoj. I torsdags kändes det bättre på morgonen men sedan var det som det kom tillbaka och på kvällen när planerna ändrades och jag lekte med tanken på intervaller, så valde jag istället en lång promenad till, denna gång lite långsammare. 90 minuter lång promenad som dessutom slutade med en shoppingpåse.

I fredags, oj, vilken lugn dag i Göteborg! Välbehövt, soffa, film, mycket plugg och planering, en sovpaus och så en till, god mat och det var en härlig dag inomhus och träning, nope, ingen träning. Jag lekte någonstans där på eftermiddagen om jag skulle ut och jogga en runda för att känna av benen men ville vänta så att jag var helt ok. Lekte med tanken på att träna inne men nope, ingen lust så jag lullade vidare inomhus och fick som sagt mycket gjort.

Det blev lördag och jag hann väl inte vakna förrän jag ställde mig upp och kände efter hur de kändes sedan tog det 2 minuter till att jag var ombytt, klar och så jäkla redo för träning! Började med powerwalk till skogen där jag sedan joggade den lilla rundan men ökade när jag hade 200 meter kvar. Hämtade andan och gjorde om det. Hämtade andan igen och körde annan runda där jag varvade stolparna med varannan lugn löpning och varannan i högre fart och hela tiden tänkte jag på hållningen. Jag powerwalkade hem men när jag kom till backen så tog jag den med en fin ökning, alla 400 meter upp. Väl uppe var jag tvungen att hämta andan men konstaterad att benen kändes ok och för det så var jag glad att jag körde mina övningar därute i gräset. Härligt!

Söndagen. Jag vaknade nu i Malmö och efter en lugn dag med film (det regnar ute, då får man se film inne) samt rensade vännens garderob (och köpte 12 plagg av henne för bra pris) så körde jag hem, bytte om och körde 500 meters intervaller innan jag gjorde mitt program hemma.

Det känns bra. Det går sakta mellan varven (lägg sedan till att jag går ut och går sådär 5 timmar i rask fart…) men ryggen känns så mycket bättre! Löpsteget känns också bättre, liksom hållningen, liksom att jag tänker på det hela tiden. Sakta men säkert framåt. Känns också ok att inte tävla, jag har lagt det åt sidan och det får komma sen. Istället drömmer jag redan nu om inomhus för då, då ska jag vara grym. Allt har sin tid, inomhus 2012 är min…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: