Det blev inte som tänkt… men det blev bra ändå!

14 Apr

4 timmars löpning hade jag i huvudet när jag körde iväg, det var nämligen dags för 1-6 timmars utmaningen och jag undrade samtidigt om jag skulle få sällskap… Jag har sagt/skrivit att man kan gå/ta sig runt/springa i alla timmarna eller så länge man själv vill, alla får välja vad som känns och är bäst för var och en och det var också det jag hade i huvudet när jag själv fick tänka om…

Och jodå, vi var fler, visserligen bara 4 men ändå, 4 BRA tjejer! Och då alla gör detta i sin egen takt så spelar det ingen roll hur många man är, däremot gillar jag att möta någon och slänga upp tummen som – Bra jobbat! Och på något sätt är det enklare när man är flera. 

Första km var jag alldeles för varm så när jag klarat första varvet så var det att slänga av en tröja och sedan gick det lättare eller nja, det kändes lite halvkonstigt/ont i högra foten på utsidan, funderade på gårdagens friidrottspass eller vad det var men det la sig sen och från 3:e varvet var det ok. Det flöt på, jag hade jämn och fin fart och det gick bra till 13 km när jag skulle stanna och ta en energikaka och säga hejdå till första tjejen som var nöjd. Precis, stannade, med facit i handen skulle jag inte gjort det… Jag hade nämligen känt av knäna, de gjorde ont och träningsvärken i vaderna var grym och när jag stannade där var det som om benen bara stelnade till. Fan…

Jag tog mig runt 4 km till innan jag kände att jag nästan gick, det gick nämligen inte att springa. Jag tittade på klockan och hade 2 timmar kvar men benen skrek STANNA och jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Min ambition var att springa 4 timmar men som jag tidigare nämnde, man får göra det som känns bäst för en själv och idag gjorde jag det. Jag och en annan tjej var nöjda här medan den sista fortsatte några varv till.

Va, har du gett upp, skrek Hanna i luren när jag kom hem och ringde henne för att undra var hon var. Hon var nere på slingan för att heja på mig och det var snällt gjort och jag tänkte lite då, attans men efter tanken attans, så var jag säker på att jag gjort rätt. Jag går som en stel anka eller något. Vaderna är som 2 klumpar, knäna värker och hade jag fortsatt så hade det kanske slitet mer än vad jag redan gjort och då hade det varit lättare att skada sig och det har jag INTE lust med nu. Så jag är glad att jag lyssnade på kroppen. Jag är också glad att min ambition var att springa 4 timmar, tänk att jag tänkt en sådan tanke… Jag är också glad att jag kom 17 km, det är väldigt långt för att vara mig. Jag är också glad att jag hade gott sällskap, fick vara ute i detta underbara vårväder, att min kropp känns bra och stark och att jag hade jämn och fin fart. Jag är också glad att jag inte bryr mig så mycket om tider, prestation eller prestige utan jag gör min grej och ändrar den om och när jag vill. Härlig dag med andra ord! Och tillsammans med gårdagens pass så är jag mer än nöjd med helgens träning!

Kommande vecka blir det lugnare med träningen. Jag kommer fara hit och dit, försöka få ihop lite men det kommer bli en utmaning men utmaningar gillar jag ju… Det kommer bli bra, lugnare men bra.

IMG_5940

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: