Smått och gott en fredag

31 Maj

IMG_6421Döden, döden började alltid Astrid Lindgren med att säga när hon ringde sin syster, för att få det ämnet ur vägen och kunde fortsätta prata om de bra sakerna och så gör nog jag också. På sista 2 veckorna har jag varit riktigt besviken på 2 personer i min omgivning. Eftersom de inte står mig nära är jag inte knäckt eller jätte ledsen men besviken. I vanliga fall brukar jag inte göra något åt sådana saker, bara backa för jag vill verkligen ha så lite som möjligt med dessa människor att göra, ibland har besvikelsen varit för stor så jag har tagit upp det med dem. I detta fall gjorde jag en av varje. Och vad skönt det är när man själv är klar med den där första besvikelsen/ledsamheten/sårad känslan och den känslan att ”vara klar” kommer oftast när jag faktiskt har bestämt mig att nu får det vara nog. Deras agerande får de stå för, deras agerande har inget med min lycka att göra.

Min träning. Jag har ingen jätte stor lust att berätta vad som hänt men jag hamnade på akuten. Där skulle de utesluta vissa mindre bra saker och det kunde de göra (och jag kunde slappna av och fundera på hur jag ska göra framöver). De uteslöt de farliga sakerna, jag andades ut och tänkte om så jag backar helt från Berlin Marathon och återgår bara till friidrott och explosiv träning. Känns bra! Några har tittat med lite sorgsna ögon och frågat om jag inte är besviken eller ledsen att ställa in men jag har inte tänkt eller känt så. Marathon har jag alltid sagt att jag vill springa någon gång men jag har inte känt en jätte stor passion för det. Och dessutom har det varit ett sidospår, det är verkligen friidrott och explosiva lopp jag vill göra och dessutom lyssnar jag nu på kroppen. Och nu när jag satt där på akuten så kändes det ganska rätt att tänka om, tänka rätt.

Mitt företag – LADDA OM. Jag typ DÖÖÖÖR ibland när jag tänker på vad jag får vara med om! Känner mig så glad, ännu mer tacksam och lite stolt. Jag börjar närma mig 2 årsdagen så inte konstigt att jag blir lite nostalgisk…

Min Hanna. Hon kom in på gymnasiet, hon har fått lägenhet och något som vi i flera år har förberett på och varit så redo vi kan, fick en annan vändning. Det blev så verkligt… Snyft säger jag ibland och så känns det i magen, jag vill givetvis att hon ska göra det hon vill men det gör ont för att på något sätt tar hon några steg från mig. Hon håller på att bli vuxen och jag är så stolt och glad över den fina person hon blivit men det är liiite svårt att inse att hon inte behöver mig på samma sätt.

Nej, nu är det iväg på vanligt jobb

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: