Arkiv | Intervjuer RSS feed for this section

Det där med att hitta sin grej…

25 Apr

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror att det är många därute som inte hittat sin grej. De tränar lite det ena och än det andra, allt är kul ett tag men blir sedan enformigt och man tröttnar. Tappar motivationen, letar ursäkter och så testar man nytt och i början har man grym energi och luft för att sedan känna hur det avtar igen. Och så när man väl hittar sin grej så landar man sådär skönt, allt faller på plats, man landar och bara tokälskar det. Så det är värt att leta efter det om du ännu inte hittat det… Har du inte hittat ditt än så får du gärna dyka upp en måndag och testa min träning, vi har himla kul!

Ikväll är det friidrott och det ska bli kul att åka dit och träffa alla! Vi tränar numera även utomhus med friidrott, ute på banorna och spikskorna får åka på för första gången på flera månader sedan. Jag har redan flaggat för Susanne att jag kör mitt eget race. Som ni vet gillar Susanne en massa häckar och hopp och de övningarna är ganska ansträngande för ryggen och jag vill verkligen inte chansa. Istället vill jag känna känslan. Känlsan man får när man värmer upp genom att jogga, man stretchar och töjer ut, man kör löpskolning i sina fina skor, man sträcker på sig och känner sig som en löpare. Man byter skor till spikskor. Man ställer in startblocket, lägger sig tillrätta och susar iväg. Man känner vinden i håret, man känner hur man skjuter ifrån med benen, armarna som arbetar och när man närmar sig mållinjen sträcker man fram överdelen och så är man framme. Med en tung andning men ändå… Börjar räkna ner – längtar!

Annonser

Rebecka Abrahamsson intervju

1 Feb

Hej Rebecka och grattis till finfina trestegshoppet! Hur känns det? Tack så mycket! Just nu känns det helt underbart. Att kunna prestera och slå pers på de större tävlingarna är verkligen jätteroligt!

Det var ju rekord, med hur mycket då? Ja det var ju det. Mitt inomhuspers var 11.98 så det var nästan30 cmökning!

Jag träffade dig ju innan tresteget och du var så laddad. Det kändes lite som att du visste att det skulle gå riktigt bra? Haha, ja innan tävlingar brukar jag vara riktigt laddad och speciellt då det är lite större tävlingar. Jag hoppades ju såklart på att det skulle gå riktigt bra och jag tror viljan att lyckas hjälpte till väldigt mycket. Att tro på sig är väldigt viktigt!

Det går lite isär med mitt… För jag var också laddad och så säker på att jag skulle ta mitt rekord, varför gjorde jag inte det tror du och när tror du att jag gör det? Att slå sitt rekord är ju alltid väldigt roligt och det är ju såklart det man strävar efter. Att du inte slog ditt rekord kan ha många anledningar och när man ska slå sitt pers kan man aldrig riktigt förutsäga. Det beror helt enkelt på dagsformen!

Vad har du för tips hur man ska tänka när man är lite sur och inte tagit sitt rekord? Tips för att man inte ska deppa ihop utan ladda om för nästa tävling? När man inte har tagit sitt rekord och kanske är missnöjd med tävlingen brukar jag tänka igenom vad man kan ha gjort annorlunda, om det var något som inte kändes bra osv. Om det har gått mindre bra på en tävling blir jag i alla fall väldigt taggad inför nästa tävling för att där kunna visa vad man går för. Så det är som man brukar säga ”det är bara att bryta ihop och komma igen”.

Du har tävlat för Sverige i Sverigedress, berätta mer. Vad var det för tävling, hur gick det och vad var det roligaste med det? Att få ha på sig Sverigekläderna var det häftigaste jag varit med om! Det var i höstas när vi var på JuniorFinnkampen i Finland där jag sprang 300m häck. Det häftigaste med den resan var att bara få ha på sig kläderna. Att titta på sina tävlingskläder och inse att de är blågula var väldigt mäktigt.

Vad har du för mål med friidrotten, är du nöjd för det lilla eller siktar du högt? Vad är ditt mål för 2012? Mina mål med friidrotten är väldigt höga och jag vill komma så långt som möjligt! Under 2012 hoppas jag på nya personrekord i både tresteget och 300m häck. Direkt hur långt jag vill hoppa och hur snabbt jag vill springa har jag inte satt upp några mål för ännu. Vi får se hur träningen går nu i vintern och hur man utvecklas 🙂

Slutligen vill jag bara tacka dig för att du är så himla glad, pigg, positiv och supergullig för att du ville svara på mina frågor samt alltid pratar med mig på tävling. Lycka till och så syns vi säkert snart igen! Tack själv för att du ville ställa några frågor! Lycka till du också så ses vi! 🙂

Isabellah Andersson del 2

2 Jun

Ett intervallpass kan se ut:
300m, 400m, 500m
3 min/km tid
vila lika lång tid som det tar att springa det
och så göra om det 8 gånger

Sedan några veckor tillbaka är Isabellah vegetarian
Innan åt hon kanske kött 2 gånger om året, ingen stor förändring alltså
I mormors by – ingen ström
Hon äter allt, hon väljer inte bort något, där hon kommer från och den hon är, äter man det som finns

Ingen frukost i lördags innan Stockholm Marathon. Bara sportdryck. Vatten under loppet som vanligt

Jag vill bli bättre på att springa, inte cykla

Måste ta alla trappsteg
Alla vill
men alla vill inte jobba sig dit

Ingen är fullärd

Allt räknas
Alla träningar är viktiga
Måste träna detta pass för att klara av nästa
Ett steg i taget
Åter igen – det finns inga genvägar
Hårt jobb

Isabellah Andersson del 1

2 Jun

Positiv till livet
Testa vet ja…
ÄLSKAR att träna
Riktigt längtar till nästa pass

Allt är möjligt bara du låter det ta sin tid
Ser möjligheter i det mesta
Drömmaran 2.20

Planen var/är:
2006 – springa några lopp
2007 – milen under 35
2008 – minst 1 SM guld (tror det blev 4…)
2009 – Komma tillbaka efter barnfödandet
2010 – EM Barcelona
2011 – VM Korea
2012 – OS London
2016 – OS Brasilien

Ständig utveckling genom balanserad träning året om

Isabellah är stark i kroppen efter hur hennes barndom såg ut

Sedan tog Lars över och berättade. Viktiga saker

– Värdegrund, synsätt
– Hungrig
– Mål
– Balans
– Disciplin
– Inga genvägar
– Långsiktighet
– Lyssna på kroppen
– Deras Camp

En dator utvecklas och kan hoppa flera steg framåt, det gör inte kroppen

Träning bryter ner, återhämtning bygger upp

Dec -10 – på 1 veckas träning – sammanlagt 25 mil

Då har det varit mycket träning men då vet jag att det är vila efter just det passet, då är det bara 1 stycken  3-timmars att träna…

Inte bara bra träning på måndagar utan även i vacker natur…

25 Maj

Intervju med stavhopparen Angelica Bengtsson

18 Nov
För någon helg sedan när vi var i Karlskrona och tränade, såg jag Angelica Bengtsson. Jag har sett henne tidigare men den dagen frågade jag om det var ok att ta ett foto. Sedan kunde jag inte låta bli och fråga om det var ok att jag mailade några frågor och det var det också. Himla kul tyckte jag! Vet du inte vem Angelica är så kan du läsa om henne HÄR
Beskriv dig själv med 5 ord. 
– Målmedveten, galen, blyg, nörd, drömmare.
 
När började du friidrotta? Var det stav som lockade direkt?
Jag började friidrotta som 6 åring då pappa lärde mig och mina systrar att kasta spjut. Sen höll jag på med alla grenar, med viss framgång, tills jag prövade på stavhopp, som min syster hade hållit på med i ett par år, när jag var 11 år och fastnade för det.
  
Hur mycket tränar du? Hur ser upplägget ut med olika delar tex styrka, kondition och koordination?
– Jag tränar ca 15h i veckan, med morgonträning under loven. Upplägget ser ut som så att jag springer lopp två gånger i veckan, hoppar stav två gånger i veckan, allmän styrka två gånger i veckan och gymnastik två gånger i veckan. Springer och hoppar stav gör jag i Karlskrona, styrkan ska jag börja köra på Satc i Ronneby, har gjort den hemma förut, och gymnastiken kör jag en dag i Kalmar och en dag i Linneryd.
 
Vad är det som driver dig? Vad har du för mål?
– Jag har flera mål som jag har skrivit ner som tillsammans inte har något övre tak direkt… men att göra världsrekord bland seniorer och vinna senior OS är ju absolut något jag vill göra. 
 
Du har tagit ungdomsvärldsrekord. Kan du förklara hur det känns? Hur ofta tänker du på det? Jag hade tänkt på det varje dag…
– Det jag tänker på när jag sitter i bilen på väg till träningen är inte hur det var att göra Uvärldsrekord, utan det är hur det skulle vara att göra senior världsrekord eller att vinna någon större tävling. Svenska rekordet lockar också. Visst var det underbart att ta Uvärldsrekordet och verkligen leva upp till ett delmål, men det ger mig bara mer lust till att ta nya rekord och högre höjder. 
 
Har du märkt av någon avundsjuka från andra? På vilket sätt.
Nej, det har jag väl inte. Jag är så blyg av mig så jag tror inte att folk kan vara avundsjuka på mig då. Det blir mer att mina vänner får ta hand om mig, än att jag skulle ta stor plats. 

 
Hur klarar du av nervositet och spänningar på en tävling? Själv är jag nära att springa därifrån, så nervös är jag…
– Känner jag att jag är bra på något så gillar jag att visa andra att jag är det… Och jag har ett så stort självförtroende i mitt stavhopp att jag bara älskar att visa vad jag går för. En stor publik är det bästa jag vet. Är jag där i en tävling med bara ett försök kvar av tre och jag måste klara det blir jag först nervös, men sen tänker jag: ”Vad häftigt det skulle vara om jag klarar det nu.” Sen föreställer jag mig det lyckade hoppet, känner lättnaden och den lyckliga publiken och får ett leende på läpparna. Precis innan jag springer iväg för att hoppa bestämmer jag mig för att göra det vackraste hopp jag kan. Klarar jag inte att komma över ribban dån kan jag i alla fall inte deprimera sedan över att ”jag kunde vart bättre”. När jag var liten grät jag ofta efter en misslyckad tävling, men nu har jag varit med i så många tävlingar att jag vet att snart kommer det en ny tävling i stället. 
 
Har du några stora tävlingar inplanerade nu snart?
– Jag har inomhus SM i slutet av februari och inomhus EM i Paris i början av mars som jag siktar på i vinter.
 
Har du koll på andra grenar än stav?
… Nej. 
 
Äter du godis och något som du är extra svag för? Själv äter jag väldigt mycket negerbullar…
– Jag är helt galen i choklad, och det är pappa med. Marabou frukt och mandel är favoriten som köps in var gång man besöker en affär.
 
Det måste väl finnas en gräns i stavhopp, hur högt man kan hoppa. Var tror du att den ligger?
– Jag tror att kvinnornas världsrekord är alldeles för lågt. En kille som hoppar stav får knappt kalla sig stavhoppare om han inte hoppar högre än kvinnornas världsrekord och med den fria möjligheten att själv välja vilken stav man ska hoppa med så bör även en kvinna hitta rätt material i förhållande till sin styrka för att hoppa högt. Dock kan man ju inte blunda för en mans hastighet och förmåga att böja styva stavar som tillåter en att flyga en bit (vilket en kvinnas lätthet skulle kunna möjliggöra för med…) så riktigt i männens höjder kanske inte en kvinna kan nå. Men man kan ju försöka. 
 
Tror du att man föds med en talang eller det är något man kan träna upp?
– Jag tror att man bör börja träna redan när man är liten, då musklerna är i perfekt förhållande till den lilla kropp man har. Börjar man att träna då, eller leka i räcken, klättra i träd eller springa ikapp, så bygger man en grundstyrka och koordination som man har mycket stor nytta för i framtiden när man tränar för att bli något inom idrotten. Att lära sig kontrollera sin kropp. Jag tror att det är det barnet som har haft den mest aktiva barndom som man sedan kallar talang. Att en som har bestämt sig för att bli aktiv senare för att bli något inom idrotten skulle kunna lyckas tvivlar jag inte på. Det är bara till att bygga upp de färdigheter man är svag i. Det kan ta tid, men går går det om man vill och tränar rätt.
  
Det absolut bästa med friidrott?
– Stämningen, att utveckla sig själv, att veta att man skulle kunna överleva i en djungel med hjälp av sin allmänna styrka….. 
 
Vilken tjej! Hon är duktig, ödmjuk, lugn intyck, lite försiktigt men samtidigt medveten hur bra hon har och stora drömmar och mål – wow! Jag önskar henne alla lycka till och stort tack för att hon delade med sig av sina tankar!
Bilder lånade från HÄR och HÄR och så ett eget

Intervju med Susanne Borg, fd Lorentzon

29 Jun
Och här kommer du intervjun med världens bästa tränare men inte bara det utan även världens bästa Susanne! För er som inte vet vem hon är kan ni läsa HÄR
————————————————————————————————
Var det självklart att du skulle börja med just friidrott, eftersom dina föräldrar var aktiva? Eftersom båda mina föräldrar var aktiva/tränare så fanns det inget annat alternativ än att ta med mej och syrran till idrottsplatsen. När man var riktigt liten satte mamma mej mitt på idrottsplatsen. Det tog en stund innan jag hade tagit mej ut till löparbanorna och under den tiden tränade mamma allt vad hon kunde… sedan bar hon tillbaka mej igen… Jag är med andra ord uppvuxen på idrottsplatsen..
 
Vilka grenar lockade mest i början och när valde du sedan just höjdhopp? Jag hade svårt att välja och tävlade till att börja med i mångkamp. Vid 18-19 års ålder var jag tvungen att välja och då var valet lätt. Det gick bäst i höjd så det blev det.
 
Om du inte valt höjdhopp, vad hade det då blivit? Hoppryttare eller basketspelare eller något helt annat….det var mycket som var kul
 
Berätta lite om din karriär. Landskamper, SM, NM, EM, VM och OS
 
Vad är du mest stolt över idrottsmässigt? 2:a platsen på inomhusVM 1985, eller första gången över 1,90 på en ungdomslandskamp midsommar 1980
 
Hur var du precis innan en tävling skulle börja? Fokuserad och alltid nervös
 
Har du kvar dina medaljer, var har du dem i så fall? Tror att alla är kvar, dom ligger i ett par lådor i källaren
 
Du måste ha träffat många andra stjärnor. Vem var störst? Det var ju så många som var duktiga.. Vad är störst??? Jag är inte speciellt bra på namn… men de som turnerade runt om i Europa på -80 talet kände man ganska bra eftersom det var nästa samma gäng överallt….
 
Berättar du vem du är och har gjort när du träffar folk? Beror på i vilket sammanhang, ibland gör jag det, ibland inte…
 
Hur ofta var du på träningsläger och var du också tvungen att sälja Newbody, gräddbullar och dyra SPA produkter för att dra in pengar? Vi hade pappersinsamling på min tid, men det var helt andra tider… då fanns det pengar antingen betalade klubben eller förbundet eller så hade jag sponsorpengar
 
Hur tänker du när du lägger upp en träning? Vad är träningens mål, varför??? Och hur??? Vilka aktiva kommer och vilka tränare har jag till min hjälp
 
Tänker du någon gång ”Nu ska jag vara elak”? Då skulle jag jobbat med något annat……. inte med barn och ungdomar som kommer till friidrotten för att de själva vill
 
Vad är det svåraste med att vara tränare? Att inte hinna med, att inte räcka till, att inte kunna ”hjälpa”………
 
Vad är det roligaste med att vara tränare? Att se någon lyckas antingen med en jätte prestation på tävlingsbanan (personrekord, eller eget världsrekord ) eller att någon lyckas med något den inte har klarat av tidigare , (en aha-upplevelse)…… Att göra skillnad
 
Vad är det som gör att du är så jäkla duktig som tränare? Vi har ju faktiskt en hel del duktiga ungdomar i klubben… vet inte om jag är bättre än någon annan, men jag är uppvuxen med friidrott, jag har inte bara läst en massa teorier utan vet hur det känns när man tränar, hur det tekniskt ska fungera..och ofta, inte alltid, hur man ska göra för att få en lösning på de problem som dyker upp.. jag kan friidrott från grunden…..
 
 
Vad är skillnaden att träna en 13-åring till att träna mig som är liiiiite äldre? En 13-åring blir bättre automatiskt… genom att du växer och utvecklas kroppsligt, en 13-åring är fortfarande mycket mer formbar, t.ex koordinativt än en vuxen. Det händer så mycket mer med en 13-åring….. en 13-åring är svårare att se vad resultaten beror på, träning, hur du mår eller hur du växer (var i puberteten du är och om du är tjej eller kille) En färdigväxt vuxen blir så bra som han/hon tränar och så bra som just den träningen/tränaren passar dej…. kan fungera skitbra!!!!
 
Finns det hopp om mig? Absolut!!! Med din inställning kan du flytta på berg och det är vad livet handlar om!
 
Är jag den bästa Malin du känner? Japp!!!!!!!! 

Intervju med Julia Wiberg

25 Feb

Hur gammal var du när du började med friidrott? Jag började friidrotta när jag var runt nio år. Det var bara på lek i början men sen när jag upptäckte att jag var ”bra” började jag tävla och då kan jag väl ha varit tio elva år.

När ”valde” du kula och diskus? Jag valde inte kula och diskus som mina huvudgrenar förrän jag började på FIG i Växjö. Det var resultaten i kula och diskus som jag blev intagen på, så då blev det att jag specialiserade mig på dem. Men jag tycker fortfarande det är kul att springa kortare lopp också 🙂

Hur mycket tränar du? Jag tränar sex dagar i veckan, antalet timmar kan variera från vecka till vecka men 12 -14 h brukar det ligga runt.

Vad är det roligaste du varit med om? Hmm, det var svårt…jag tror jag har två, båda från förra året. Det första är från Världsungdomsspelen i Göteborg där jag slog pers med över två meter i diskus och vann hela tävlingen. Och det andra från Ungdoms Finnkampen, där jag blev uttagen i kula och fick tävla i Sverigedräkten. Det var häftigt!

Berätta hur en dag ser ut på friidrottsgymnasiet? Jag går i vanlig gymnasieskola som vilken annan ungdom som helst och läser det vanliga Naturvetenskapliga programmet. Men efter skolan ser min dag lite annorlunda ut än för andra. För då cyklar jag snabbt iväg till Värendsvallen / Tipshallen, byter om till träningskläder, värmer upp med kastargänget och sen är det träning som gäller för hela slanten några timmar framöver. Träningen varierar och ingen har likadant träningsprogram som någon annan. Några dagar har jag kastteknik, några dagar styrka (med och utan skivstång) och en dag i veckan kör jag faktiskt sprint. Vi har aldrig ett träningspass två gånger utan det är alltid olika antal repetitioner på övningarna och framförallt mycket varierade övningar.

Hur känns det när man ligger som årsbästa på F19 i kula? Det är alltid kul att ligga i toppen på årsbästa listorna, men det är inte det som är avgörande. Det är vad man presterar på de stora tävlingarna som har störst betydelse.

Varför tror du att just du ligger där? Jag tycker om att träna och är absolut inte rädd för att bli trött, men jag har ju även lite talang för det jag gör. Fast ibland måste man vara liten av en självplågare. Det gör ont att träna ibland, men då får man känna efter hur ont det gör. Om det gör ont som att något har gått sönder eller är skadat då ska man absolut inte fortsätta. Men det kan göra ont av tröttheten också, då är det bara att bita i en stund till och tänka att man blir bättre av det. Det är något jag blivit bra på, att känna efter hur mycket träning jag klarar av och jag vet när det gör ont av trötthet och när det gör ont av en skada. Fast jag kan säga att jag inte alltid varit sådan, när jag var yngre var jag lite av en latmask som sa att minsta lilla gjorde ont xD

Vad är det roligaste med friidrott? Det roligaste med friidrott är när man har tränat hårt en hel vinter och får komma ut på sommaren och tävla. Man ser hur all hård träning faktiskt lönat sig.

Äter du godis? Haha, ja jag äter godis. Försöker dock hålla det till helgerna.

Vad är ditt största mål? Mitt största mål är att kunna utvecklas så långt som möjligt inom friidrott, att när jag blir äldre ska kunna säga att jag faktiskt tog chansen och satsade på min idrott. Och att framförallt ha kul med allt vad friidrotten innebär. Och jag tycker redan jag kommit en bra bit på den vägen genom Växjö FIG.

Stort lycka till – till finfina Julia!

Intervju med Daniel Almgren

25 Jan

Åh, en tiokamparen, dessutom med en bloggande tiokampare, en sådan måste vi ju intervjua! Dessutom var han både trevlig och snabb på att svara. Hans blogg hittar ni här.

Har läst att du kallas slangen, varifrån kommer det smeknamnet? Jag fick det när jag började friidrotta i Hässelby 2003, men jag har faktiskt aldrig fått någon förklaring på hur smeknamnet uppstod…

Du fyller 31 år i år, för- och nackdelar med din ålder som mångkampare? De flesta tiokampare uppnår sina bästa resultat i åldern 25-28, ofta p.g.a att det inte lyckas upprätthålla sina löptider – de kanske kastar längre, men blir långsammare på kuppen. Jag var dock snabbare än någonsin i somras, så förhoppningsvis så har jag lyckats stå emot tidens tand bättre. Sedan började jag med mångkamp först vid 24 års ålder, vilket gör att jag fortfarande har mycket att utvecklas i enskilda grenar.

När och varför började du med just friidrott/mångkamp? Friidrott har jag sysslat med sedan jag var 12 år gammal men mångkamp blev det (tyvärr) inte förrän jag var dubbelt så gammal. Önskar att jag börjat tidigare…

Om du fått ändra runt lite bland grenare, vilka hade du lagt till respektive tagit bort? Haha, lite önsketänkande… Jag har ju absolut min styrka i löpgrenarna och en hel del mer att jobba på i kastgrenarna, häck och stav. Så det är klart att jag skulle tjäna på t.ex mer löpning och mindre kast, men ärligt talat så är tiokampaen ganska välbalanserad – just nu är den verkligen ett test av varierande färdigheter, så den får nog vara intakt.

Hur många timmar tränar du varje vecka? Det beror på när under året. Under hösten och våren brukar jag träna 8-12 pass per vecka där ett pass kan vara mellan 1 och 3 timmar långt. När det är tävlingssäsong så sjunker antalet pass dramatiskt och då ligger man vanligen på runt 4-6 pass (inkl. tävlingar) på en vecka.

Känner folk igen dig på stan? Haha, det är väldigt få som kommer fram i ala fall…

Vad är det största idrottsmässiga du varit med om? VM i Berlin, utan tvekan. Det levde upp till och överträffade alla förväntningar med bred marginal! som mångkampare får du ofta tävla lite i skymundan, utanför de stora galatävlingarna, men på mästerskapen står du i centrum i och ed att du är ute på arenan 2 heldagar i stäck. Att ha 60.000 människor som jublar åt något man gör är en upplevelse jag skulle unna vem som helst… 🙂

Jag får så himla ont i benhinnorna! Några tips på hur jag blir bra igen? Benhinneinflammation är ofta ett åldersrelaterat problem som försvinner av sig själv när du blir äldre. Lite ont i benhinnorna är ingen fara men se till att det inte går till överdrift. Gör det för ont, avstå det som gör ondast ett tag (ofta hopp och spikskolöpning). Lättare styrketräning för vader och fotleder kan hjälpa dig motverka problemen. Dessutom kan det vara skönt att efter passen kyla benhinnorna med is.

Har läst att du jobbar heltid samtidigt som du elitsatsar, har du någon fritid överhuvudtaget? Det har jag men det är klart att det tar mycket tid att både jobb och elitsatsa inom idrott samtidigt. Man får helt enkelt se till at man utnyttjar den tid man har utanför jobb och idrott till att göra roliga/avslappnade saker.

Efter en tävling så måste du vara helt slut, hur många dagar tar det innan du är tillbaka i normalt skick? Dagar? 🙂 Efter en tiokamp brukar det (för mig) ta ungefär 3 veckor innan kroppen återhämtat sig helt och man är redo att köra en tiokamp till… Dock kan man såklart träna under tiden, även om det gör ont (överallt) ens att jogga de första dagarna…

Har du någon förebild inom friidrott? Vem och varför? Den enda jag kan komma på är Michael Johnson, som har världsrekordet på 400 meter. Såg hans världsrekordlopp (på 200 meter) från Atlanda OS under JSM i Helsingborg 1996. Jag och min dåvarande tränare ställde klockan mitt i natten för att se loppet. Han krossade världsrekordet med nästan en halv sekund och dagen efter vann jag (mycket överraskande min första SM medalj) (brons i höjd)

Är du en dålig förlorare? Oh, ja…

Vad driver dig, vad har du för mål? Att hela tiden bli bättre och att få möjlighet att tävla mot några av världens bästa på internationella mästerskap och andra stortävlingar.

Ska du på fler träningsläger i år? Ja, troligen blir det Kalifornien i april coh Portugal i maj. Träningslägren är verkligen en av fördelarna med att hålla på med friidrott.

Vet du vem Susanne Lorentzon är? utan att nu googla henne… 🙂 Utan att goolgat henne, så skulle jag gissa på att hon är/var höjdhoppare – att det var hon som hade svenska rekordet i höjdhopp innan Kajsa snodde det. Har jag rätt?

Han visste tydligen vem vår Susanne var…

Lycka till! Jag använder inte t-ordet i dessa sammanhang men lovar att göra mitt bästa. Lycka till själva!

Intervju med Nadja Casadei

4 Dec

Hur gammal var du när du började med friidrott respektive började med sjukamp? Jag började med friidrott som sjuåring. Min mamma har hållit på med friidrtott så jag följde med henne när hon tävlade och tränade. Jag tyckte om alla grenar direkt och hade svårt för att bestämma mig så först blev det femkamp när jag var i 8-10-års åldern och sen sjukamp när jag var ca 15 år.

Om du fått ändra lite med grenarna, ta bort och lägga till, hur hade din sjukamp isf sett ut och varför? Jag har fått den frågan många gånger eftersom det ett tag var på tal att det skulle bli tiokamp för damer. Skulle det bli så, så skulle jag få gilla det läget men jag ahr kommit på att det är sjukampen jag gillar. Jag vill faktiskt inte lägga till eller ta bort någonting. Jag är nöjd som det är. Det är en perfekt gren! 🙂

Vad är det största idrottsmässiga du varit med om? Det är VM i Berlin nu i somras! Det var så mycket folk och så mycket skrik på läktaren! Och så fick jag tälva mot de bästa tjejerna i världen vilket är otroligt och inspirerande! Banorna var så blåa och fina och så visste jag att ni alla där hemma kunde se det jag och Jessica (min sjukampskollega) gjorde vilket var extra kul. Då fick jag dela med mig av det som jag älskar i mitt liv: friidrott och sjukamp! 🙂

Har du något stort mål du gärna vill nå? Jag har många mål med mitt idrottande. Det största greppbara är att jag vill vinna OS i London 2012. Men jag har även andra mål: som att kunna utföra alla grenar vackert och följsamt och att jag kan tekniken så bra som det bara är möjligt för en sjukamperska. Jag vill känna mig fysisk oslagbar. Veta att min kropp är en av de mest tränade i världen. Sen vill jag utvecklas som människa mentalt. Jag har många fler små mål men jag kan inte skriva upp dem här för då skulle ni somna. 🙂 Det är viktigt med mål och mening i det jag gör. Ta reda på vad du vill och VARFÖR så bli allting mycket enklare.

Hur mycket tränar du? Det är väldigt olika. När det är hårdträningsperiod så tränar jag ca 12 pass i veckan. Alltså 2 pass varje dag utom söndagar. När det närmar sig tävling vilar jag mycket mer och tränar kanske bara 5-6 dagar i veckan. Från det att jag var 15-18 år så tränade jag 4-5 dagar i veckan. Det är bra att börja lugnt och sen stegra träningen med åren så att man inte skadar sig!

Ska du på träningsläger nästa år och i så fall var? JAA! Både nu i år och nästa år. Jag och min syster Bella och min tränare Leffe ska åka till Sydafrika den 28:e december! Jag har aldrig varit där så det ska bli spännande! Sen åker vi på landslagsläger till Portugal till våren nästa år. Det blir mycket resande. 🙂

Har du något jobb eller studerar vid sidan av? Nej, jag sa upp mig från mitt jobb när jag visste att jag skulle ha chans att kvala in till VM. Jag har länge velat satsa bara på min träning så när jag väl hade nått en viss nivå så slutade jag på mitt jobb. Men jag har pluggat på högskola tidigare, till beteendevetare. Så det har jag i bakgrunden om nått skulle hända. Det är bra att ha en utbildning!

Känner folk igen dig ute på stan? Ibland. Det har blivit så efter VM. När jag går ut på krogen så är det många som känner igen mig och som kommer fram och pratar. Och när jag är på Bosön där jag tränare så är det fler barn.

Hur håller du uppe motivationen? Jag tänker på mina mål och så läser jag dem. Jag har skrivit ner dem i en bok. Att se sitt mål i skrift tror jag är bra! Sen pratar jag med min mentala tränare, min pojkvän och min huvudtränare om något skulle vara jobbigt. Alla tycker att saker är tråkiga ibland. Det är normalt och mänskligt. När jag blir sådär nere så tänker jag bara: ”Skitsamma, det är tungt nu men det fixar jag. Jag kanske inte vill göra det här men jag gör det ändå för jag behöver göra det om jag vill nå mitt mål”.

Finns det några genvägar till toppen? Det skulle inte vara kul med genvägar! Det är ju allt som du gör varje dag som är det roliga: på träningen, med kompisarna på träningen och när du kämpar hårt! Det är verkligen det jag kommer att minnas när min karriär är över. Men visst finns det genvägar. Det finns ju folk som dopar sig och blir bra väldigt fort. Men det är ingen väg att gå. Det är varken rättvist eller lagligt. Du måste träna hårt, äta rätt, sova mycket och ha hjärtat med dig i alt du gör. Det är hårt arbete och fokusering som gäller. Gör allt metodiskt och se till att ha en plan med ditt idrottande som du och din mamma, tränare eller kompis lägger upp. Då kommer du att känna dig nöjd och stolt över dig själv och veta att du klarat av att komma dit du är med din egen kraft och vilja.

Om det är 5 goda kakor på ett bord, tar du din favorit direkt eller börjar du med de mindre bra och avslutar med den godaste eller tackar du nej för du äter inga kakor och godis? Jag är ett matvrak och äter ALLT! Haha! Så jag hade definitivt ätit alla kakor om jag hade orkat. Det kan jag göra när jag hårdtränar. Men närmar det sig tävling så håller jag mig till den godaste kakan och äter inte fler kakor efter den. Under hårdträningen kan jag aldrig äta för mycket! Jag tränar så hårt och min kropp behöver mycket energi. Mest från riktigt bra mat visserligen men att jag äter godis och kakor skadar inte då.

Tack för att du ställde upp och svarade på våra frågor samt lycka till! Malin.

Tack själva och lycka till med ert idrottande och allt annat ni tar för er i livet. Vi syns på banan om några år kanske.  🙂 Kram