Arkiv | Motion RSS feed for this section

Så kom jag då i mål…

2 Aug

Jag hade på mig: klubbens fina linne. Jag hade en tanke på klänning, stör mig lite på att allt måste vara på ett visst sätt och att det blir konstigt om man väljer ett annat sätt (inte bara klänning fråga utan allmänt, man ska väl kunna välja hur man vill här i livet utan att folk ska ha åsikter…) men jag ville se proffsig ut, som om jag smälte in, som om jag var en av dem och linnet stod för klubben. Tillhöra något. Trygghet. Gemenskap

Tursak: Jag hade tänkt fråga om jag kunnat låna Hannas tro-hopp-kärlek halsband men det är ju hennes och jag behöver ett eget. Funderade på mitt kors men det är tungt och guppar när man springer. Istället blev det armband. 1 Jesus armband från förra årets träningsläger och 1 BE-STRONG armband detta år.

Nerver innan: Inte nervös, lite pirrigt bara och så kunde jag inte sluta le… 

Uppvärmning: 40 minuter innan började jag värma upp. Såg hur alla höjde på ögonbrynen – Vad gör hon? Brukar inte hon gå runt i klänning, dricka kaffe och äta chokladboll… 

Löpskolning: Hanna körde löpskolningen med mig, blev huuuur jobbig som helst med kloka ord och hon försökte dominera mig totalt, det gäller kanske att passa på… Själv hade jag mest fullt upp med att hälsa på alla som ropade och att inte hoppa runt av glädje hela tiden för här började jag få myror i brallan!

Upprop: Anders hade hand om uppropet. – Som jag väntat på detta sa han och gav mig ett leende. Och det kändes tryggt att ha han där och så fick jag bana 6, DET gillade jag.

Provstart: Susanne spanade in, jag fick inte till start, var uppe i varv men ändå lugn på något lustigt sätt. – Fokus Malin sa hon och tja, jag letade efter mitt fokus… 

Förvånande: Jag trodde att jag skulle spana in de andra, se hur duktiga de såg ut att vara, hur tränade och hur de provstartade men icke, jag såg inte en enda. Jag hade inte kunnat peka ut vem som var med, hur de såg ut, jag har verkligen ingen aning. Förutom Anna från grannklubben, hon sprang så fint bredvid mig och sa lycka till. Det kändes sportsligt och bra.

Väl på plats: Nej, jag vill ha 5 minuter till, tänkte jag men fokuserade, nu är det dags, nu gäller det. Jag la mig tillrätta i startblocket, tog ett djupt andetag och körde mitt mantra – Kom igen Malin, kom igen! Det där fnittret och flamset jag var rädd för att det skulle komma, det kom aldrig (gudskelov och vad skönt att mina motståndare slapp det…) 

Loppet: Jag tyckte inte att jag fick till starten, såg ryggarna, sprang på så fort det gick ändå, tänkte på armarna, tittade långt framåt men neråt för att inte börja sitta när jag sprang, högg till i benhinnan bak mot vaden vid ca 80 meter, hörde pappa skrika ”HELA VÄGEN IN MALIN”, sprang på och vid mållinjen liknade jag värsta proffset och lutade fram hela överkroppen. 

 

Efter loppet: Hanna fick första kramen, tvillingarna Kajsa och Julia sprang fram med en jätte vacker bukett och någon av dem fick en av mina tårar på sin kind… Sedan kom alla andra och jag kramade, skrattade och gav dem det största leendet jag har. Susanne kom med den finaste medalj jag någonsin fått med en bild på oss två och där jag ser grymt kaxig ut, det togs massa kort, vi pratade loppet, jag kände ett sådant lyckorus genom mig och Hanna tittade på mig och sa: Det gjorde du bra mamma!

När det lagt sig: Leendet la sig aldrig, jag ler fortfarande… Men jag landade mjukt i tankar om att man är oövervinnelig, det kom fram folk och berömde mig, jag hade gjort bra ifrån mig, det såg bra ut, starkt jobbat, massa kramande och så fina ord, det var väldigt rörande…

Tiden: Tror det var 18.80 sekunder manuellt som jag sprang på förra året när vi testade. I april, på den kallaste tävlingen någonsin, så hade jag 15.85 på eltid och igår drömde jag om tid på 14 sekunder, drömde men hade inget mål, mitt mål var att genomföra loppet. Jag hamnade på 15.29 och tja, det var inte under 15 men jag är ändå nöjd, jag tog mitt personliga rekord och då ska man vara nöjd. 

Något roligt: Mamma filmade. Det gick sådär. Man hörde hur pappa skrek hela tiden, jissus vad han skriker och man hörde Hannas pappa som sa: – Tja, det är inte helt… (sedan var han tyst men de orden till det tonläget ska jag nog tolka som positivt) och så mamma då. Som filmade men liksom följde med kameran på den som låg näst sist och sedan vips så ser man mig i bild och hör mamma. – Oj, jag trodde det var den andra… Sedan filmade hon en kraftig gubbe som pratade med en tjej i sådär 3 minuter, beklagade sig att man inte såg mig som stod bakom. Bra jobbat mamma!

Sådana där klämkäcka ord: Man klarar precis vad som helst, det finns inga begränsningar mer än dina egna. Kämpa på, det blir bättre. Jag hade kunnat skriva liknade saker hur länge som helst för jag känner mig helt upprymd. Det är något speciellt med att sätta upp ett mål, kämpa och står ut, hur jobbigt och ont det än gör och så en dag är du där framme, du är i mål… 

Tack… Alla mina största tack till alla som hejat, stöttat, önskat mig lycka till, som kom och var på plats, på alla fina ungdomar med föräldrar i klubben, otroligt att få tillhöra er grupp! Tack Carina. Tack familjen Lindbom, Matilda och Nellie med familj. Tävlingarna blir lite roligare med er där. Tack till mina föräldrar som jag aldrig kan sluta tacka tillräckligt. Tack Annika för du gett mig kloka ord att ta med mig på vägen, tack Petronella för alla fina ord du gett mig (och blommorna!), du är helt otrolig! Tack Susanne för… ALLT! Om jag så fått tilldelat en annan tränare, hade jag inte velat ha någon annan än dig! Och grattis, du är liksom fast med mig nu… Och tack till min Hanna, det bästa jag har! Som hjälpt mig, stöttat, tränat med mig, alla samtal om träning vi haft, som klarat rollen grymt bra då vi haft lite ombytta roller mellan varven med vem som lär vem… Tack för allt du ger mig!

Framöver: Detta var bara början… Jag har gjort det jobbigaste, börjat och härdat ut. Nu ska jag fundera ut nya utmaningar, nya mål för jag har helt klart fått blodad tand för det här med träning. Jag lägger i nästa växel och kör vidare…

Annonser

Är det inte helg snart..?

8 Dec

Jag lyckades inte flirta med vännen (så jag skulle komma till träningen) men jag lyckades fjäska för bilkillen så det blir en ok peng att betala, inte flera 1000 som jag såg flög iväg igår.

Träningen. Jag funderade på att följa med annan vän på träning men hon skulle på passet där de slåss och instruktören som är halvgalen och skriker – Slå, spräck ögonbrynet, till det kan jag inte träna. Sedan tittade jag även på byns gym för att se att utbudet där är begränsat. 17.00 spinning (jag slutar 17.30 och bodywork 19.00 (men det var i minimini rummet i källlaren och jag har ingen lust att gå ner där igen…) Så istället skrev jag ner vilka övningar jag tränar imorgon och så la jag till några som jag kan köra ikväll. Och eftersom jag inte har någon bil (inte heller någon cykel för imorse upptäckte jag att inte en enda har lagat den sedan sist jag tänkte att den är sönder…) och har tomt kylskåp kommer jag även läggga in en powerwalk till Maxi med ryggsäck på ryggen. Det skulle jag kunna göra i vanliga fall också men… det gör jag inte…

att jag inte kommer till cirkelträningen som jag SÅ gärna vill…

+ att jag tänker om, vad kan/ska jag nu träna…

Såhär har jag tänkt denna vecka…

7 Dec

Måndag – 30 min hemma styrketräning/övningar

Tisdag – 60 min Body balance, 60 min cirkelträning

Onsdag – 45 min styrketräning innan jobb, 45 min styrketräning, 45 min simning

Torsdag – 60 min powerwalk

Fredag – 60 min styrketräning

Lördag – Vilodag

Söndag – 60 min special. Försöka ut och springa liiiite, annars en powerwalk

Vad säger jag om förra veckan?

7 Dec

Måndag 60 min friidrott (det blev som jag tänkt)
Tisdag – 30 min hemma styrketräning (all pepparkaksdeg låg som… en deg i magen och jag hade ont i magen, var trött och slö så det blev ingen träning)
Onsdag – 60 min styrketräning innan jobbet, 90 min friidrott (styrketräningen gick SÅ bra men värre var det med friidrotten, det gjorde ont och jag klarade bara 60 min friidrott)
Torsdag – 45 min löpning, 45 min simma (löpningen fick jag hoppa över men simmade gjorde jag)
Fredag – 30 min hemma styrekträning (jobbade 12 timmar, fixade med newbodypaketen till 22.30, då hade jag varken lust eller någon energi utan var mest död)
Lördag – 30 min löpning, 60 body balance, 60 min special, 60 min intervaler (de har börjat med julschema så body balance var inställt, jag kunde inte heller springa utan det blev en 60 min powerwalk)
Söndag – Vilodag… kanske en powerwalk (ingen powerwalk här inte, fanns liksom ingen tid)

5,75 timmar. Det är bra men långt från där jag trodde jag skulle ligga.

Benhinna och vrist gör ont och hindrar mig från att springa men borde jag inte kunna få till annan träning istället…? lite bortförklaringar, som jag visserligen tycker är bra sådana, men jag är rädd för det är såhär det har börjat tidigare. Det går inte vägen, något blir inte som tänkt, jag blir hindrad på något sätt och så plötsligt är jag tillbaka i gamla vanor.

Så jag får helt enkelt se till att det blir så. Det gör jag bäst genom att ta det försiktigt med mitt onda (kommer det göra mer ont kommer jag bli mer frustrerad och det är då jag kan tröttna). Jag ska även planera in veckan för att träning verkligen ska bli av. Och så ska ajg fortsätta prata träning och motivation till alla jag träffar (stackars alla…) samläsa träningsbloggar. Ge mig själv lite motivation helt enkelt.

Det ska jag göra. Det blir bra det här.

”Special träning”…

23 Nov

Vad menar jag då?

Jo. Förra lördagen igen var jag hemma hos kusin 2 och hennes goa son Noah (Noah bjöd på fruktsallad, det var det godaste fruktsallad jag smakat på…). Susanne påpekar lite då och då min hållning, som är ganska kass för automatiskt ställer jag mig i ett läge och när det är jobbigt, säckar jag liksom ihop av gammal vana och efter olyckan då jag skadade min rygg/nacke, så har det bara blivit så. Inte sagt att det ska fortsätta så, inte sagt att jag inte kanske kan träna bort något som ryggen lagt in som ett ok läge, det är väl jag som ska bestämma att det läge inte är ok…

 Åter till min kusin.

Hon är nämligen utbilad inom pilates och pilates handlar mycket om hållning. Så hon borde kunna ”fixa till mig”, i alla fall hjälpa mig så jag kan lära mig fixa till så det blir bra tänkte jag.  Hon tittade, kände (magen), bad mig lägga mig ner och pratade om många övningar men det slutade med att jag bara fick en. – Det räcker sa hon och jag som litar på folk, nickade och lyssnade vidare på att det var en bra övning och att det gör mycket mycket för hållningen samt om hon gett mig flera, så finns det risk att det blir för mycket, jobbigt och så hoppar man över den. 5 på morgonen. 5 på kvällen och dagar jag börjar okristligt tidigt, då gör jag 10 på kvällen. Enkelt att hålla reda på.

Nu har även Susanne kommit med något som kan klassas som specialträning. Tandborstsaken eller vad hon sa och Ellen nickade igenkännande när hon sa det, med andra ord så gör eller har Ellen också gjort det (så övningen fanns verkligen, det var inget hon bara hittade på för att lura mig som litar på folk…). Hon sa det efter övningen jag skulle upp på bänken, när hon såg hur jag darrade och jag berättade att det kändes i högra vristen. Jag är inte så stark där, har en taskig balans och då kom tandborstövningen in. På morgonen står jag på vänster ben när jag borstar tänderna, på kvällen är det dags för högra. Kanske inte så svårt tänker ni nu (det tänkte jag) men då la hon till – blunda och då blir det automatiskt lite svårare (för mig i alla fall)

Det är dessa 2 övningar som jag räknar som special och istället för att skriva upp lite varje dag, lägger jag in det som 1 timme på lördagen. Så nu vet ni vad special betyder.

Planerar kvällsträningen

13 Nov

Träningsvärken börja lägga sig och det var nog smart att ta vilodag igår för att istället sitta här på jobbet och känna att det sprätter i benen, de vill springa! Vilken tur att jag ska göra det ikväll då, spelar väl ingen roll om det är fredagskväll, jag ska ut och springa! Med mig idag kommer jag ha min otränade kusin Mikael vilket kommer bli intressant. Men jag vet inte vad som är roligaste..

Att sitta här och hitta på roliga övningar. Att se han utföra dem eller att titta på korten efteråt (klart att kameran ska med…) Som sagt. Intressant.

Jag förstår inte riktigt men det gör mig irriterad

12 Nov

catdogFörra veckan kände jag att jag inte var nöjd med veckans träning. Speciellt på söndagen då veckan var slut, mest kände jag att jag hade kunnat träna mer för det blev bara 4 dagars träning och det var då jag kom på att det inte var länge sedan jag inte tränade alls… När jag sedan tittade på dessa 4 dagar så har jag 4 timmars hård träning och 2 timmars lugnare träning med powerwalk. Det är 6 timmar. Det var inte länge sedan jag tyckte att 1 timme var mycket och bra…

Detta har jag i huvudet när jag nu är inne i en vecka där jag är ledig lite mer, har ännu mer tid att få in något för det går alltid att få in. Det har jag lärt mig. Det går alltid att få in träning, det finns luckor, om man vill, om man tar sig tiden, om man lär sig pussla om, om man låter annat stå lite vid sidan. Det är mitt val. Det är ditt val.

Jag har också lärt mig att det finns en tröskel lite längre fram, kommer man bara över den så har man skaffat sig en ny vana…

Det jag inte förstår är hur vissa plötsligt har gått över till att tycka att jag är duktig till att jag tränar för mycket. Du måste vila, det är inte bra att träna för mycket, det finns annat i livet, du kommer slita ut dig, det är inte bra att träna så som du gör. Och jag lyssnar. Men jag förstår ändå inte. Är det bättre att inte träna alls..?

Jag är inte dum. Jag lyssnar på kroppen, gör den ont, så vilar jag. En dag i veckan är det verkligen en vilodag. Jag varierar träningen och därmed tränar jag olika på kroppen. Och så tycker jag att det är kul och så länge allt känns bra så kan det väl inte vara fel med motion..? Jag kan komma på miljoner andra saker som är sämre… Jag kommer fortsätta sträcka på mig, visa musklerna för de som vill känna, berätta hur kul det är, vad jag tränar och vilka övningar vi gör. Om de härliga ungdomarna i klubben, om Hanna som är grym på att peppa mig, på att jag kämpar mig upp för backen med grodhopp och skratta när jag berättar om de som går förbi. Jag kommer berätta om det jag lär mig, om träning, kroppen och mig själv. Och samtidigt, så kommer jag må ännu bättre och kroppen kommer bli starkare än någonsin!

Jag är stolt över mig själv!

(Har många teorier varför de säger/gör så men man vet ju aldrig… Vad är din teori när du läser detta?)

Saknar min Hanna… (KOM HEM NU!)

27 Okt

H_059[1]

Jag fick en jätte rolig nyhet igår och bara jag tänker på den så blir jag glad och glömmer tröttheten från lördagsnatten som fortfarande finns kvar, det var värt det! Tyvärr blev det ingen liten joggingtur igår efter mitt 12-timmars pass, kroppen skrek NO WAY och Newbody kartongerna lockade inte men behövdes gå igenom (det är nu dags att sälja igen så hojta till om ni vill köpa, annars letar jag upp er och tvingar er ändå… 😉

Hanna skickar bilder från mitt löppass från förra lördagen och det är många tankar jag tänker när jag ser bilderna men mest tänker jag på att jag saknar min Hanna och vill ha hem henne.

Men visst ser jag sportig ut på bilden med knäna upp lite..? Som om jag har rätt teknik eller något.

Jag ser solen idag, så skönt, tittar i min kalender och ser veckans träningspass lysa med rosa penna. Ti – Styrketräning. On – Bodypump/aerobic. To – Springa 40 min, simma 40 min. Fre – Bodypump. Lör – Löppass. – Om jag orkar ska jag springa 40 min, kanske 1 timmes pilates. En riktig bra träningsvecka med andra ord!

Jag vill ju bara träna nu…

9 Okt

S5006019

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vissa av mina dagar börjar tiiiidigt. Ett alarm ringer 4.55 sedan är det bråttom. Tvätta av sig, borsta tänderna, upp med håret, på med lite färg, klä på sig, packa väska som man förberett dagen innan (äh, i bästa fall) och sticka till jobbet för 5.30 ska jag sitta som på bilden. Vara igång. En kopp te i handen. Jag börjar alltid med att läsa min mail för att sedan gå över till Aftonbladet.

Idag är det 9 dagar sedan jag tränade sist, var med på friidrottsträningen där jag körde löpövningar med Jens och frågade om jag inte skulle sluta eftersom det började ösregna och han svarade – Nej, ta högre knä istället… Träningspasset då vi sprang stafett och jag sprang 4 x 100 meter och funderade på hur jag skulle få igång andningen…

9 dagar. Hur mycket har jag förlorat… (det har varit ett surt avbrott, när man väl är på G vill man ju vara just det, på G…)

Idag är jag så bra att jag ska ut en sväng på lunchen och göra ett försök att jogga, andas och vara hostfri samtidigt. En liten runda. För att känna efter. Det blir nog bra. Det känns ju bra. Och jag håller tummarna för mig själv att det kommer gå bra!

Andra månaden

28 Sep

Ser ut följande: 4 pass i veckan. 2 friidrottspass eller ett tufft pass Body pump eller annat kul. 1 löppass. 1 styrkepass.

(Och jag som förra veckan tänkte att jag skulle hålla mig till 3 pass… men jag fick motivationen tillbaka och nu är jag pigg för att köra 4 pass i veckan, jag har redan skrivit in dem i kalendern så det är bara att köra dem som planerat)

Löppass 1 – ca 2 km löpning som uppvärmning, 10×100 m snabbt i kuperad terräng, uppför backe, jogga ner. Varannan vecka är det löppass 2 – ca 2 km löpning som uppvärmning. I backe följande 5x50m löpning, 5×30 m hoppa på ett ben (5 på varje), 5×30 m grodhopp, 2×150 m löpning. Jogga ner.

Styrketräning – En ryggövning (jag vet inte vad de heter….) 2,5 kg i varje hand 10×3. Mot repstege 30×3. Skitjobbig sak med benen rakt ut 10×3. Situps mot bänk och pannan mot knä 10×3. Skivstångövning (ligga) 15 kg 10×3. Skivstångövning (stå och denna är viktigast enligt Susanne) 10×3. Skivstång step-up (15kg) 10×3. Knäböj (20kg) 10×3. Baksidan-av-låret-övning 10×3.

Jag blev lite paff/förvånad/rädd när jag fick schemat från Susanne och det gick upp för mig att det här kommer bli tufft men nu känner jag mig bara redo! Som att jag vill köra igång, helst igår! Härligt!