Arkiv | Personligt RSS feed for this section

2 år

29 Jun

IMG_6797Nu är det 2 år sedan jag tänkte – Äh, jag kör, hur svårt kan det vara... och startade LADDA OM. Första året handlade mycket om att landa i det hela. Jag bollade en hel del med vänner och det var så lärorikt att sätta sig in i allt och hitta sätt som passade mig. Andra året har handlat om att våga, om att ta några steg framåt och jag är så tacksam över att jag gjort just detta. Det är så kul när folk hör av sig, när de hört talas om LADDA OM eller när de säger efter att ha ramlat in på Facebooksidan – Wow, ni ser ut att ha så jäkla kul

Det ska vara kul att vara jag, är mitt livsmotto, även den känsla jag vill ha med LADDA OM och det är precis det jag har.

2 år… Tack till alla som på något sätt har en koppling till LADDA OM. Tack för att ni kommer, anlitar mig, delar min glädje, för alla fina mail och ord, goda råd och tips, sprider energi, är delaktiga på Facebooksidan och främst -tack för att ni låter mig fortsätta driva LADDA OM, tack för att jag får fortsätta ha kul!

Guldmedalj, kärlek och chokladbollar till Er alla ❤

Smått och gott en fredag

31 Maj

IMG_6421Döden, döden började alltid Astrid Lindgren med att säga när hon ringde sin syster, för att få det ämnet ur vägen och kunde fortsätta prata om de bra sakerna och så gör nog jag också. På sista 2 veckorna har jag varit riktigt besviken på 2 personer i min omgivning. Eftersom de inte står mig nära är jag inte knäckt eller jätte ledsen men besviken. I vanliga fall brukar jag inte göra något åt sådana saker, bara backa för jag vill verkligen ha så lite som möjligt med dessa människor att göra, ibland har besvikelsen varit för stor så jag har tagit upp det med dem. I detta fall gjorde jag en av varje. Och vad skönt det är när man själv är klar med den där första besvikelsen/ledsamheten/sårad känslan och den känslan att ”vara klar” kommer oftast när jag faktiskt har bestämt mig att nu får det vara nog. Deras agerande får de stå för, deras agerande har inget med min lycka att göra.

Min träning. Jag har ingen jätte stor lust att berätta vad som hänt men jag hamnade på akuten. Där skulle de utesluta vissa mindre bra saker och det kunde de göra (och jag kunde slappna av och fundera på hur jag ska göra framöver). De uteslöt de farliga sakerna, jag andades ut och tänkte om så jag backar helt från Berlin Marathon och återgår bara till friidrott och explosiv träning. Känns bra! Några har tittat med lite sorgsna ögon och frågat om jag inte är besviken eller ledsen att ställa in men jag har inte tänkt eller känt så. Marathon har jag alltid sagt att jag vill springa någon gång men jag har inte känt en jätte stor passion för det. Och dessutom har det varit ett sidospår, det är verkligen friidrott och explosiva lopp jag vill göra och dessutom lyssnar jag nu på kroppen. Och nu när jag satt där på akuten så kändes det ganska rätt att tänka om, tänka rätt.

Mitt företag – LADDA OM. Jag typ DÖÖÖÖR ibland när jag tänker på vad jag får vara med om! Känner mig så glad, ännu mer tacksam och lite stolt. Jag börjar närma mig 2 årsdagen så inte konstigt att jag blir lite nostalgisk…

Min Hanna. Hon kom in på gymnasiet, hon har fått lägenhet och något som vi i flera år har förberett på och varit så redo vi kan, fick en annan vändning. Det blev så verkligt… Snyft säger jag ibland och så känns det i magen, jag vill givetvis att hon ska göra det hon vill men det gör ont för att på något sätt tar hon några steg från mig. Hon håller på att bli vuxen och jag är så stolt och glad över den fina person hon blivit men det är liiite svårt att inse att hon inte behöver mig på samma sätt.

Nej, nu är det iväg på vanligt jobb

Min INSTA vecka

20 Maj

Här är lite bilder från min Instagram som visar fint förra veckans bilder:

  1. Måndagsgruppens äldsta deltagare, 65 år gammal, slänger upp benen och kör sina armhävningar, superwoman!
  2. Jag är DUKTIGT mycket bananpannkaka! Så skulle mina samtliga måltider kunna se ut…
  3. Var på hemligt möte och har nu även fått ett JA och det var precis det vi ville ha! Bollen har börjat rulla…
  4. Jag och Ulrika har lunch och drömmer som tusan! Mycket och stort, vilt och brett och WOW, vaddå hög på livet!
  5. CAMÅ ÅHUS drar igång och vi ser ut att vara ett riktigt gott gäng! Det här kommer bli så kul!
  6. Förkylda Malin får vila från träning men icke förkylda Hanna får köra och här är från friidrotten när hon gör bakåtkullerbyttor. Precis som barn gör. Och hon är ju mitt barn. Och efter träningen stod det också klart att hon nu fått lägenhet och kommer flytta. Den tidigare coola mamman är inte så cool längre och jag VET att det är kul, att det blir bra men kan inte hjälpa det att jag känner mig lite dubbelt inför det samt att några tårar har fällts…

IMG_6307 IMG_6309 IMG_6312

IMG_6315 IMG_6318 IMG_6329

 

  1. I torsdags hjälpte jag vän, inget konstigt alls men när jag såg ”kontrakt” att jag var anställd som modell, jissus vad jag flinade…
  2. Dags för Camp och härliga samarbetsövningar och denna bild är ju underbar!
  3. I fredags vaknade Malin 4.45 och tänkte – SPRINGA! Så jag begav mig ut och det var så härligt väder, milen sprangs, jag var så nöjd, jag gick till ”vanliga jobbet” vid 7 och hann väl tänka tanken att jag ska göra om detta igen, träna tidigt på morgonen, i sådär en halvtimme innan jag började gäspa och det blev en lååång dag
  4. I lördags skulle vi bara träna lite lätt och det gick bra, var SUPER varmt
  5. Efter en härlig lulla-runt-och-ta-dagen-som-den-kommer-dag så var vi till slut 9 personer vid middagsbordet som sedan hade schlagermys, en underbar dag!
  6. Igår hände också en hel del, bland annat Camp igen men det som gjorde mig mest glad var nog att Åhus Strand använde en bild från ett av mitt företags pass, det var kul

 

IMG_6338 IMG_6346 IMG_6350

IMG_6371 IMG_6391 IMG_6393

Tacksam

6 Maj

IMG_6098Jag känner mig ofta tacksam och det är jag glad över! Jag minns förr när jag trodde meningen med livet var att göra så mycket kuliga saker som möjligt men det var ju jobbigt att alltid vara på topp, alltid göra stora storslagna saker och så var det ganska dyrt… Jag vet inte när jag förstod vad meningen med livet var/är för mig men jag vet att från den dagen jag känner tacksamhet så ofta, så är jag ännu mer tacksam och säker att det är meningen med mitt liv. Att jag är nöjd med mitt liv, hur tusan det än ser ut eller är, jag är tacksam över den jag är och det jag har. För mig är det stort.

Hur som.

Förra veckan har Hanna varit hemma hela veckan och det har varit toppen! Och jag har flera härliga saker som gjorde mig extra glad: Jag verkade ha koll på alla miljoner saker/delar i mitt liv, min kropp sprang 2 timmar fast jag inte brukar springa, all tid med Hanna, liten glasstund med 4 åriga Lily som varje gång jag skämtar med henne flinar och säger till mig – Åh, du är så rolig. Och man bara smälter, söt som socker! Fick en kvalitetsdag med både mamma och Hanna på Emporia (shoppingen är jag också tacksam över…) men mest är jag tacksam att jag fått/tar chansen att anmäla mig till en kurs/utbildning jag så gärna vill gå! Att den går i Thailand gör det hela lite bättre. Att jag kan ta lite semester innan kursen känns också bra samt att jag får med mig finfina personer på resan!

Jag tänker lite på ett citat som jag glömt men det lyder lite såhär – Man kan välja att stå på perrongen och se alla tåg fara förbi eller så kan man välja att hoppa på…  Jag är så glad att jag faktiskt inte bara drömmer utan ser till att göra något också.

Jag är i nuet, jag lyssnar, jag ser och jag möter, på ett helt nytt sätt…

28 Feb

I oktober träffade jag en kvinna på strax över 40 på tåget som några dagar i veckan åkte ner till Malmö för cellbehandling, hon hade fått bröstcancer. Jag lyssnade och grät nästan hela vägen ner till Lund där jag bytte tåg. Snyftade högt när jag slog mig ner bredvid en kvinna och jag ursäktade mig med att berätta att jag precis träffat min bekant med bröstcancer. – Men lilla vän, det kan gå bra, jag har också haft det och jag blev bra, svarade hon och så fick jag höra även hennes historia och mitt snyftande fortsatte… Men jag fick även 2 tips. Vilka tabletter som funkade bäst samt att det var viktigt att göra en gynekologisk undersökning för att kolla upp något speciellt som jag nu har glömt. Jag antecknade tipsen i min mobil och när jag var framme och kunde öppna datorn så mailade jag dessa råd till min bekant. Hon tackade hjärligt och jag var nöjd att jag kunde hjälpa till.

I början av februari träffade jag henne igen och blev så glad för hon såg mycket piggare ut! Hon berättade att hon var bättre, att hon snart skulle börjar arbeta så smått och så tackade hon hjärtligt för tipsen jag skickat – Tack för tipsen, jag ringde gynekologen, fick tid och gick dit och samma kväll opererades jag så verkligen, tack Malin.

Mötet med henne skakade om mig ytterligare en gång. Man vet verkligen aldrig i vilken situation man kommer, vilka man möter och vad man kan lära sig. Man kan vara i sin egen lilla värld men man kan också öppna upp och vara i nuet. För mig blir det uppenbart att jag tidigare inte riktigt var i nuet alla gånger men istället för att få dåligt samvete eller tycka att det är både sorgligt, ledsamt eller dumt att jag inte var det, så känner jag istället en stor lust i att det ska vara självklart för mig när jag ser framåt. Förr hade jag lyssnat på kvinnan med tipsen med ett halvt öra, kanske inte ens skrivit ner dem, kanske inte ens mailat min bekant och istället tänkt – Äh, hon vet säkert redan det.

Så jag är i nuet, jag lyssnar, jag ser och jag möter, på ett helt nytt sätt. Jag fångar upp, intryck, ord och lärdom och så för jag det vidare, inspirerar, visar och ger råd. Allt bara för att jag lärt mig att leva i nuet. Det finns bara ett här och nu, mitt framför oss, det gäller bara att vi ska välja att vara där också…

Skärmavbild 2013-02-28 kl. 07.56.32

Är det kul? Jamenvisst, då är jag med!

31 Jan

I flera år hade jag en lista i mitt huvud. En lista full med saker som jag någon gång vill göra, uppleva, lära mig och det var först 2012 jag verkligen skrev ner dem. Där står att jag vill lära mig stå på händer, skriva en bok, springa ett maraton, åka till New York och sådär 40 saker till. Då och då tittar jag på listan, stryker, lägger till, ändrar och så blir jag glad. Tänk att där är alla saker jag har framför mig, härligt!

För någon vecka sedan satt jag med Ulrika från Aktiv inspiration och planerade över en fika. Lite kommande projekt, lite hemliga projekt och lite allt annat. Hon nämnde Berlin Maraton i ett sammanhang och jag tror (kommer knappt ihåg) att hon var allt lite sugen. Jag nämnde att det står på min lista jag någon gång vill göra och så tittade vi på varandra med blickar som sa – Ska vi göra det?

Detta är ju bara HELT galet funderade jag i några dagar men biljetter fanns, ville jag med? Äh… Och jag började rabbla alla saker som talade emot detta

  • Malin, du springer 60 meter…
  • Du tycker att 5 km är ganska jobbigt, 1 mil räknar du som långt…
  • Nej, du kan inte räkna att du en gång 2010 sprang 1,9 mil på en och samma gång…
  • Tänk all träning…
  • Som dessutom får vara lite annorlunda än nu
  • Benhinnorna kommer ta stryk
  • För att inte tala om din andning, kommer det att gå…

När jag tänkt klart på det som var lite mer negativt tänkte jag vidare på det andra, de positiva sakerna

  • Om man vill – så kan man göra allt
  • Du får väl ändra din träning då
  • Det passar väldigt bra in i din livsplan att göra det redan i år
  • Du har många du skulle kunna träna med
  • Eftersom du inte gjort det tidigare har du inga krav, varken från andra eller från dig
  • Tanken är ju bara att du ska ta dig runt och ta dig i mål
  • Det står på din lista…
  • Det blir ett kul äventyr
  • Klart du ska vara med!

Så det blev ett ja. Jag skulle kunna välja att köra det säkra kortet, hålla mig till det jag brukar, det jag kan och vara nöjd med det men jag skulle också kunna våga ta ett nytt kort, se det som en utmaning där jag under tiden kan lära mig massor nytt, om både löpning och om mig själv och det som avgör är – Är det kul? Ja, jag tycker att det skulle vara kul att springa ett marathon, jag skulle vilja göra det någon gång och nu fanns det biljett och en färdig tripp, mitt framför mig. Det är väl klart jag säger ja!

Heeeelt galet tänker jag lite fortfarande men galet kul och då kommer det blir bra – för det ska jag se till! Jag ska bara göra klart denna utmaning, SEN ska jag börja på denna. Och jag har redan bestämt vad jag ska ha på mig, det är ju väldigt viktigt… 😉

Vilket härligt år jag har framför mig!

fun

Mitt 2012 – vad jag har gjort och lärt mig

5 Jan

IMG_33582012 lärde jag mig att man kan göra väldigt många saker samtidigt
– så länge man gör saker man gillar! Jag har lyckats med både jobb, plugga och mitt företag (som har många olika slags spår), utan att känna mig det minsta stressad. Jag har lärt mig att den röda tråden var att planera och åter igen – planera. Ju mer jag planerade, ju mer koll och kontroll, desto mer fick jag in och gjort. Jag läste boken ”4-timmars arbetsvecka” och förstod att det finns andra sätt att jobba, andra sätt att leva och jag har känt en enorm frihet i att jobba med mitt företag när det passar mig, det behöver inte vara måndag till fredag och ledig helg utan vill jag jobba en helg helg så gör jag det och så går jag till SPA en helt vanligt onsdag för att det passar mig bäst just då. Jag har också dragit ner på mitt ”vanliga” jobb för företaget och det känns verkligen som ett steg i kul/rätt riktning. Detta var året jag vågade hålla mig framme mer som företagare. Gick på nätverksträffar, föreläsningar, lärde känna likasinnande, lyssnat och läst massor, sugit åt mig, bollat tankar och ideér, lekt med egna tankar och vet vilka drömmar jag vill nå. Jag vet var jag är på väg och jag vet att ett steg i taget kommer ta mig dit.
Jag och Hanna gjorde en äcklig ”nästitt” på sjuhuset, fy tusan vad blä det var! Vi har på idrottsgalan, jag tränade en hel del i Göteborg med goa veterangubbar med 70 i medelålder, vi tävlade nästan alla inomhustävlingar vi kunde, jag har varit stolt över mig själv många gånger och så dog gamla Lilly och jag grät okontrollerat på begravningen.
IMG_2058
Jag utmanande mig själv på veteran SM och ställde upp i hela 3 grenar! 60 meter (2:a), 200 meter (2:a, fy vad långt 200 var) och kula (sist…). Jag föreläste, fick styrketräningshjälp av Benny och blev bjuden på resa till Budapest. Vi hörde (och såg) Patrik Sjöberg föreläsa, slog huvudet i höjdhoppsribban och så insåg jag fördelarna att vara tillsammans med en fd kock – VILKEN GOD MAT jag åt första halvan av 2012!
IMG_1521
2012 lärde jag mig läxan att saker och ting inte alltid är så lätt i början även om man har viljan, tänker på mitt plugg. Det där med disiplin var inte det lättaste… Men så vände det. Och inte lite! Till slut lärde jag mig att även jag kan slappna av så mycket mer, även jag kan få ut något av en 12 minuter lång mental träning på CD skiva, jag hinner slappna av och jag känner mig inte det minsta rastlös. Att jag lärt mig detta förvånar även mig… Jag har lärt mig älska måndagar för då är det min måndagsträning!
IMG_3441
Jag har också lärt mig att bråka bättre, jag behöver inte berätta att någon är en idiot eller gör konstiga saker utan jag frågar mig istället om jag vill ha en sådan person i mitt liv och kommer fram till ganska snabbt att nej, det vill jag inte och så backar jag. Jag vill och tänker inte lägga min energi och tid på fel personer, det är inte min uppgift att lära gamla hundar att sitta. Jag har lärt mig att ord är fina att höra men att det är handling som visar hur starka orden är. Att det är så mycket bättre att vara själv och stark än ensam tillsammans med någon annan. Och jag har lärt mig att andras dåliga agerande ska och har inget med min lycka att göra, det är upp till mig. Här nedan är jag med en som gör mig glad – Philip
IMG_2173
2012 var året Hanna hittade tillbaka till sin friidrottsglädje! Ett tag 2011 trodde jag att hon skulle sluta… Men en svacka är just en svacka och jag lärde mig att det är viktigt att vi vuxna visar våra barn vägen. Så jag fortsätta köra till träningen, fortsatte fråga om vi skulle träna, tvingade henne att prata, prata och prata och sakta men säkert såg man en förändring i hennes träning. Man såg förbättringarna, man såg en kropp som såg bättre ut när den sprang, man såg ett leende på hennes läppar och man såg och kände glädjen komma tillbaka. Jag är stolt över att hon inte slutade och jag är glad att vi inte gav henne det alternativet utan fortsatte köra henne till träningen.
IMG_3176
Jag fick nackspärr och ställde in utomhussäsongen, haft 3 Army Fitness Camp, förstått att jag har en liten besatthet i färgglada träningsskor, varit i tidningen en hel del gånger, gått på fester, lärt känna en hel del nya människor och så åkte Hanna iväg på träningsläger utan mig. Jag överlevde och jag testade att gå 3 mil in till Kristianstad och det funkade så bra att en liten dröm jag haft länge tog fart igen… Hanna har tävlat utomhus i Göteborg, Halmstad, Hässleholm, Helsingborg och så åkte hon till SM där hon fick ont i vristen men trots det kom hon 4:a i längd! Och så fick jag förmånen att lära känna 2 finfina ungdomstjejer.
IMG_3340
Jag har fått backa min träning, ändrat mål och drömmar, tagit steg tillbaka och jag har fortsatt ha luftvägproblem och oro över att sluta andas. Jag har hållt mig framme, fått chanser och tagit dem. Jag har jobbat i Malmö, gått på afterwork, spa och haft utekvällar med fina vänner. Jag har bokat in frukostar, luncher och middagar med inspirerande människor. Haft Rosa-bandet-löpar-dag. Jag har startat upp ett radioprogram (nu ska det bara komma igång också…) och drömmar har gått i uppfyllelse! Jag har nått mål, satt upp nya och varit positiv och energisk som aldrig tidigare, firat mitt företag som blev 1 år.
 IMG_2711
Jag har lärt mig att följa kärlekens känsla. Jag har litat på den och även när det blåst lite så har jag varit kvar, gett kärleken en chans istället för att bara fly så fort det fläktar. När det blivit slut så har jag tänkt att NU ska jag minsann vara själv och koncentrera mig på alla mina projekt men gudskelov har jag inte menat det så värst mycket för det är inte så jag vill leva. Jag vill fortsätta följa en stark känsla, tacka ja till chanser och möjligheter, till kärleken och det har jag gjort. Bra jobbat Malin, fortsätt så. Bara för att du har mycket att göra och drömmar/mål att jaga, så fortsätt se till att du alltid har en liten plats över för kärlek om den dyker upp och nej, du behöver inte leta, kärlek kommer när den kommer. Det vet du redan…
IMG_3263
Jag fick nackspärr – igen… Jag kontaktade Lisa PT för jag behövde en utmaning och en piska på ryggen! Jag hade grym julkänsla hela månaden, Hanna kom in på friidrottsgymnasiet i Malmö, tog ÄNTLIGEN ett nytt rekord (5,55 m i längd är det nya),  hade julaftonsträning, auktionerade ut mig till högstbjudande som tomte och tillsammans gick hela 3950 kr till BRIS! Vi firade jul med släkten, packade sedan väskan och drog på semester. Där tränade vi, tog det lugnt, läste och firade in nyåret och kom fram till att 2012 var ett bra år. Livet blir och känns bara bättre, roligare, utvecklande och jag tackar för livsglädjen, den växer för varje år och nu ska vi se till att 2013 blir ännu bättre. Så – LADDA OM och köra på – 2013 ska bli så in i bomben bra! Powerful and fun. DET låter bra, nu kör jag!
IMG_4794

Börjar 2013 med en kick!

27 Dec

IMG_4411

Jag konstaterar att 2012 var inget bra träningsår. Utan tvekan. Så nu lämnar jag det och ser framåt!

2013

  • Jag vill ha en kick
  • Jag förstår varför ”nackspärrarna” kommer och jag ska göra mina övningar för att slippa det igen
  • Jag vill känna ”piskan på ryggen”, någon som har koll på mig
  • Jag vill ha ett schema att följa till punkt och pricka, både träning och matbiten
  • Jag vill ha en utmaning…

Så efter lite funderande så kände jag bara – KÖR PÅ!

Och jag bestämde mig nästan direkt – Lisa PT! 

Varför?

  • För att jag träffade henne på min första friidrottstävling och sedan dess springer jag på henne på de flesta tävlingarna och hon är en härligt glad tjej som jag blir glad när jag träffar!
  • För att hon kan friidrott och vet vad jag behöver träna upp
  • För att hon nyligen gjorde en utmaning på sig själv och fick grymma resultat
  • För att hon inte utesluter något ur kosten utan äter allt och som jag vill, sunt förnuft
  • För att jag har fullt förtroende för henne och hennes kunskaper

Nästan 12 veckor är vi igång. Kommer bli 82 dagar och 82 dagar är ju ingenting. Samtidigt så är det ganska många om man tänker efter så det ska jag inte göra. Jag ska bara planera riktigt bra och köra en dag i taget. Planera och köra en dag i taget. Kommer säkert stöta på vissa problem men då hålla mig till min plan, planera och kör – en dag i taget.

Jag är väldigt laddad! Jag har lekt med tanken ett bra tag men inte riktigt fått tummen loss, varit motiverad fullt ut, sett alla hinder och att det känts som fel period för mig att göra en såhär stor utmaning men nu känns det som det skulle passa. Det känns helt rätt. Kommer väga, mäta och ta foto innan och sedan 1 gång i veckan för att se förändring och så kommer ni givetvis få läsa om det här på bloggen. Jag är väldigt nyfiken på vad man hinner och vad som kan hända på 84 dagar.

7:e januari drar jag igång! Sa jag att jag var laddad…

Och bloggen tar också paus fram tills dess så jag önskar alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Min vecka

12 Nov
  • Måndag – Vanligt jobb, måndagsträning
  • Tisdag – Vanligt jobb, plugga (och förhoppningsvis bli klar med denna del)
  • Onsdag – Företagsjobb, fika med bästis och förhoppningsvis friidrottsträning
  • Torsdag – Pluggdag (förhoppningsis börja på ny del), träna fotbolls damlag på kvällen, träna själv hoppas jag…
  • Fredag – Morgonträning. Sölvesborgsnäringslivsdag med Ulrika och fira friidrottsklubben på kvällen
  • Lördag – Dop och sen lugn lördag (äh, kommer säkert plugga…)
  • Söndag – Plugg och Army pass, träna själv

Tycker det känns som en bra och kul vecka. Lite ”vanliga jobbet” och desto mer tid till plugg och företaget. 3 träningspass jag ska hålla i och så förhoppningsvis kan jag träna själv. Jag ser fram emot att spela in radio och så är jag glad att jag nu är klar med andra delen i min utbildning. Det går åt rätt håll.

Bra blandning, bra vecka!

Halvskadad…

12 Nov
  • Trånga luftvägar
  • Dålig rygg och nacke
  • Dålig på att andas ända ner i magen när det är mycket att göra

Dessa 3 saker är ingen bra kombination. De går liksom inte ihop. Inte alls. Det slutar med att nacken säger STOPP, nästan fastnar, jag har ont, sover inte och sjukgymnast Hanna får in och berätta att nu händer det igen. Att man inte lär sig…  Eller jo, jag lär mig men det är så invant att jag inte andas ändå ner att jag inte ens tänker på det förrän jag verkligen gör det.

Kände det i fredags när jag vaknade, blev värre, fick massage på jobbet men blev inte bättre. Fick hjälp av sjukgymnastHanna och visste blev det bättre men helt borta är det och ingen träning fredag till söndag blev det heller (vilket slöseri med ledig helg att inte kunna träna…) Jag tänker att det är bra att det inte låste sig helt, att jag ska vila nu måndag och tisdag och så är jag säkert bra på onsdag när det är friidrott och kan träna.

Men i torsdags tränade jag. På morgonen sprang jag och det var skumt. Benen kändes direkt tunga och efter 1 km var jag så opeppad att jag redan lekt 10 gånger med att avbryta och gå istället men jag fortsatte. Tunga känslan, mycket gnäll, suckar och jissus, vad dåligt det gick. Men när jag hade 1 km kvar så såg jag tiden och blev förvånad. Jag kunde inte öka mer för det gick bara inte men när jag kom fram hade jag fjärde bästa tiden någonsin. Trots alla negativa tankar och trots känslan att det varit tungt och gick dåligt. Skumt. Men peppade att veta, det behöver inte kännas toppenbra för att gå bra…