Arkiv | Träningsläger RSS feed for this section

Spanien 2010

11 Apr

En lista är kul. En lista måste vi ha. En Spanien lista måste alla ha!

Veckans….

mysövernattningstjejer – Emilia och Erika. Och när de kom skulle vi gå och lägga oss, typ, hur lätt var det på en skala 1-10… Men de hann få varsin sovplats med finfina örngott!

kallaste – Svågetorp 3.45. Kanske får skylla mig själv då jag hade klänning men man gör väl det bästa av situationen och här började jag min träning med höga knän, fick lära mig den där leken med alla jäkla ljud som är helt omöjligt att klara av mer än 1 minut och så bildades det ett gäng…

gäng – Happy grap rap… Vi var 5 personer, 4 ungdomar och så ja och gruppen bildades för de skulle ha koll på mig, eller om det var de som skulle ha koll på mig, jag vet inte men vi klarade uppgiften galant för vi kom fram! Och hem!

vackraste vy – från flygplanet – SOL, något vi inte sett sedan oktober…

konstigaste – bussen från flygplatsen till hotellet var värsta porrbussen! Äh, förstår fortfarande inte…

häck – häckarna var framme och miljoner övningar på dem

vi-glömde-ta-av-kläderna…

fan-fan-fan – jäkla benhinnor! Irriterande är bara förnamnet, viljan finns där men vad gör det…

mat – buffe, buffe och… buffe. Hemma äter man en sak i taget men här tar man lite av varje, tycker det är helt ok, sedan tar man ändå om det man tycker är gott… En dag fick jag in en hel del som pizza, strips och kött, ris och fisk, pasta med sås, kokta morötter, fetaost på tomat och musslor i mitten. Inget konstigt alls, som Malena Ernman brukar säga…

start – jag tränade starter och fick GOOD GOOD tips från Annika. Luta mig fram lite längre, vifta mer med armarna. Jag måste också lära mig hur jag ”bromsar”, det var nämligen då jag fick ont i benhinnorna.

… hopp – Jag tycker det ser så coolt ut när Hanna hoppar längdhopp och i Spanen fick hon också goda råd av Annika, lite snabbare steg innan plankan samt hålla knät lite mer spetsigt. Mamma råd var att filma när hon hoppar så att hon själv ser hur hon gör.

äntligen – när det var dags för Malins specialare fick Emilia ÄNTLIGEN någon som höll om henne tillbaka, till skillnad från förra året…

tråkigaste övning – tågång eller vad Susanne nu kallar det. Jag vet inte vad det är bra för men det ser dumt ut, man känner sig dum och folk som gick förbi log som om det vi tyckte faktiskt stämde…

saknade – både jag och Hanna saknade naturell yoghurt och min musli! Jag saknade även mina vänner, mina föräldrar, min dator, tränare Jens (var håller du hus Jens, nu har jag inte sett dig på jätte länge) och så saknade jag Erikas mamma Marie – vi hade så himla kul förra året!

jag-förstår-inte-alls – det firades påsk och det var fjädrar och chokladägg (som var väldigt goda), lite extra tårtor och mitt i så fanns det en Simpsons tårta. Varför..? Jag funderade då och funderar nu, vad har Simpson med påsken att göra? För att han är gul..? Heeeelt obegripligt!

JAG-vill-vara-med-på-bild! – Simon!

puls-kille – Basse!

H&M bild… (ni vet väl att det står för Hanna och Malin….)

jag-tror-att-jag-spricker-av-glädje! En kväll när vi gick på stan kom det fram några sådana där inkastare. De började småprata, tjejerna var tysta och han undrade innan han frågade om de var för unga. Sedan tittade han på mig och frågade – Are your eighteen? Hm, åh, tja… Sedan fick jag en biljett som jag inte använde (men kommer rama in härhemma…)

sjuka – Emilia. Finfina Emilia blev sjuk och kunde inte träna sista dagen och jag tyckte så synd om henne! Men hon hann träna lite innan, det var ju tur och hon och jag hann köra ett jobbigt pass med mycket styrka och jissus vad bra hon är på att få igång mig och kämpa till sista svettdroppen!

vandring. Herregud, den där Susanne, hon säger något och vi andra bara gör det. – Det ligger en strand bakom berget här… Jovisst, en vandring över TRETTIOFYRA berg, SEN var vi framme…

men-det-kanske-det-var-värt – för vi kom fram till en fin strand, det var inga fulla fjöntar där och det var en vacker syn.

ångrar-mig-det-var-kanske-inte-värt-det-för-det-var-jobbigt. Vi började med att springa till andra sidan stranden och tillbaka, tänk då att det var i småsten och man sjönk ner för varje steg och att jag som tyngst sjönk ner en heeel del… Sedan körde vi stafetter, jissus!

förvånande. Jag var ganska säker att gubben som låg i poolen när vi kom in, skulle ge upp inom 5 minuter men icke, han hängde istället med i Susannes vattengympa…

skönaste – Susanne, hur jäkla go är inte hon när hon börjar köra lite övningar som vi ska göra i vatten! Efter friidrotts tränare karriär kan hon lätt få jobb som vattengympledare!

vi-gillar-inte-det-men-vi-gör-det (för Susanne säger så…) – Trapporna. Jag vet allvarligt inte hur många trappsteg jag sprang i Spanien men det var måååånga!

vi-gillar-inte-det-men-vi-gör-det-2 – står i havet i 10 minuter efter träningen. Och mellan varven stod jag i havet, kändes mycket gott för benhinnorna men det ÄR kallt!

rörande historia. En dag när vi kom till havet för att stå i vattnet, var vågorna liiite väl stora och på kvällen fick vi höra Annika berätta om tsunamin, där de hade varit på plats. Mycket rörande och man får en del att tänka på när man hör sådana berättelser…

medicinboll – fatta hur många övningar det finns att göra med en medicinboll! Och fatta hur bra coach Maddi kommer bli om några år när hon redan nu körde slut på mig… hm, ny Susanne or what!

shopping – inte mycket för mig. En t-shirt, ”Just do it – tomorrow” samt ett armband ”Be strong”. Jacka till Hanna.

imponerande – våra duktiga ungdomar i min lek med jägarvilan, attans att vi inte tog tiden för det var riktigt länge de stod kvar (men å andra sidan har jag nog aldrig mött ett sådant tävlingsinriktat gäng så det är kanske inte så konstigt…)

utbrott… äh, Ellen kanske..? DETTA ÄR INGEN JÄVLA LEK! JAG SKA INTE HA NÅGON JÄVLA MAN! Vad vi gjorde som gjorde att hon skrek ut detta? Jo, vi lekte…

priser – det måste åter igen vara priserna som ungdomarna får efter att jag lekt med dem. Finfina priser! Vad sägs om torkade bananer, uggla med termometer, magneter, ful vas eller ett armband med texten France 2006…?

stjärnor – Susanne och Annika! Inte bara väldigt duktiga tränare utan även helt fantastiska människor! Ett öga överallt och en jäkla boss, det är hög klass på de där systrarna! 

godis – hinkar med godis på 800 g köptes på flygplatsen i Barcelona…

inte-så-smarta-sak – att köpa de där hinkarna. Jag satt i mitten och hade Philip och Hanna på varsin sida hela flygresan hem när de var höga av socker! Huuuur jobbigt som helst…

ännu-mer – Flygresan var slut och jag hoppades få lite lugn och ro men då hamnade vi med Erika på tåget och hon kom också med en godishink…

absolut bästa klubb – vår klubb, våra ungdomar, våra tränare! Fy tusan vad bra de är, på många olika sätt dessutom! Jag känner som jag kände förra året, det är kanske dags att adoptera ett gäng ungdomar, det gör faktiskt livet liiite roligare!

Annonser