Från rökande, skadad latmask till SM-silver och egen företagare…
Var väldigt aktiv (lite friidrott men mest fotboll) när jag var ung (yngre…) men det blev efter 16 års ålder sporadiskt på grund av skador (opererade mitt knä 2 gånger) och efter 21 års ålder, mådde min kropp inte alls bra. Jag fick bronkit efter rökning och andningen är därefter dålig vid ansträngning. November 2006 krockade jag och fick då en skada i nacken ner mot ryggen, blev klassificerad som 7 % invalid och det var lite som pricken över i:et till att min kropp någon gång skulle må bra igen.
Jag försökte acceptera det och tog det lugnt, testade träna lite men fick ont och orkade inte stå ut (ursäkterna var många) och så höll jag på fram till juni 2009 då jag gick på läkarnas linje om att operera mina tunga bröst Lite tidigare hade jag dessutom slagit vad med min dotter Hanna om att genomföra ett 100 meters lopp om hon skulle ta medalj på DN-galan. Hon tog medalj, jag förlorade vadet, slutade röka (min stora last här i livet), opererade brösten, blev omedelbart bättre och lättare för ryggen och började så smått träna tillsammans med Hannas friidrottsgrupp med samma tränare som hon själv har – Susanne. Världens bästa Susanne.
Det var en lååång och seg höst! Det var inte heller kul att träna, det gjorde ont, gick så sakta men jag härdade ut och så en dag vände det. Bara lite men lite är bra och så fortsatte jag tänka. Jag kände hur min kropp blev starkare, hur mycket bättre och piggare jag mådde, ”ryggontet” tittade fram mindre och mindre och 1 augusti 2010 sprang jag till slut mitt lopp.
Vilken häftig dag! Vilket lopp, vilken resa jag hade varit med om! Med familj och fina människor sprang jag i mål, med massa av stöttning från fina människor, fick blommor av fina Petronella, ”Vad duktig du var mamma kommentar” av Hanna och så världens finaste egengjorda medalj av Susanne. Jag grät av lycka! Detta är bara början tänkte jag och nya tankar började snurra därinne. Vad skulle jag göra härnäst? Jag kan och vill göra allt!
Jag summerar lite snabbt. 1 år har gått. Jag är fortfarande rökfri, jag har gått ner 9 kg, har fortfarande en bit kvar till att jag kan kalla mig i toppform men jag är på väg och jag mår så förbaskat bra! Jag har fått mitt liv tillbaka! Nej, jag har inte fått, jag har gjort det bästa jag har kunnat med mina förutsättningar, kämpat på, härdat ut, kämpat lite till och tagit mitt liv tillbaka. Det har jag gjort, tagit mitt liv tillbaka. NIKE har rätt…
JUST DO IT
Efter ytterligare ett halvår, tog jag sedan SM-silver på 60 meter för Kvinnor 35 och jag säger som Angelica Bengtssom på Idrottsgalan 2010: Mycket vill ha mer…
Ja, mycket ville ha mer och under denna resa lekte jag då och då med tankarna på att starta mitt företag och 3 månader efter SM silvret slog jag slag i saken och startade, tog det perfekta namnet – LADDA OM. Finns även på Facebook under samma namn. Gå gärna in och gilla så får du uppdateringar vad som händer även där.
Hannas mamma laddar 
vilken berättelse.
detta kan man säga med många ord; unik, kämparglöd, mod och förändring, eller säger man; MALIN
Tack finfina Philip för finfina ord!
jag kan inte sluta läsa detta, och denna gången tänkte jag, tänk om ni inte hade slagit vad, om inte hanna hade vunnit dom medaljerna, vem hade du varit då ? fortfarnade en softpotatis ? jag är glad att ni slog vad, annars hade inte klubben fått en ” klassmormor ” som alltid stötar en, som tränar mer än oss, är motiverad och glad och sprallig.
Jag har också tänkt på det, ”tänk om, tänk om inte…” Men jag är bara super glad att det är och blev som det är – jag mår toppen med ert gäng!
Wow, vilken resa! Jag blir impad =)
Karin
Tack Karin! Mm, ibland får jag verkligen stanna upp och fundera på det jag gjort, tillåta mig vara stolt… Tack igen! 🙂
Wow Malin! Du växer i mina ögon hela tiden. Inte visste jag att du hade varit sjuk och skadad. Helt otroligt vilket ”jävlar anamma” du har 🙂 Och dessutom delar du med dig av det och ditt fantastiska humör. Du är min idol. Kram Maria
Tack fina du för fina ord! Jag blir alldeles rörd… Det känns dock som jag varit med om något stort och då vill jag sprida det vidare så att nästa, nästa och nästa också får uppleva det jag har upplevt. Jag har hittat min väg… 🙂 Stor kram
Hej Malin
Vi träffades som hastigast igår i Sunnahallen och jag stimulerades av din positiva attityd
Blev lite nyfiken och hittade din blogg och historia
Det är sånt som skapar mening med idrott och eftersom jag har haft möjlighet att jobba med den idén under lång tid så blir man glad när man läser
Tänk vad utmanande barn kan göra för sina föräldrar. En bra idé för framtiden och kanske något att utveckla nu när ungdomsidrotten tappar aktiviteter
Vore kul att prata mer om dessa möjligheter
Ses framöver på arenan
Roland
Hej Roland! Jodå, dig kommer jag ihåg och kul att du hittade hit!
Ja, meningen med idrott har jag verkligen hittat och vara runt dessa ungdomar dessa år har lärt mig så himla mycket! Det du skriver låter intressant och jag tycker det låter som en bra idé att prata mer om dessa möjligheter, du har gjort mig nyfiken… 🙂
Mailar dig imorgon. Ha en fin kväll!