Så var man tillbaka

Jag skulle kunna berätta om mig ben som plötsligt svullnade upp och ser väldigt skumt ut, speciellt nere vid vristen där det ser ut som vattenfylld eller fettknöl. Eller om den seeeeega influensa jag haft som jag faktiskt inte är helt återställd från utan gör mig fortfarande trött och som faktiskt tog över lite av semestern. Men det orkar och vill jag inte, det hade väl inte varit kul att läsa…

Igår började kom-igång-igen-veckan och först ut var det dags för intervaller med ”laddaomare”. Jobbiga – javisst och självklart körde jag inte på för fullt och max som de andra men jag körde, trött blev jag, kändes i benen gjorde det och efteråt hade jag känslan att jag vill göra det igen och det väldigt snart. Denna veckan får vara lite såhär, komma igång och känna hur det känns. Jag har väl lärt mig efter alla skador tidigare att man inte riktigt tjänar på det där att bara köra igång utan verkligen känna efter och låta allt ta sin lilla tid. Så denna vecka känna efter, lagom hårt och förbereda sig på nästa vecka som är den vecka jag kör igång.

Denna säsong blev verkligen inte som jag tänkt. Visserligen föredrar jag konstigt nog att tävla inomhus men jag hade tänkt vara med på några tävlingar men nope, ser inte ut att bli några. Och så blev det inget Marathon pga av benet. Så, det kändes lite knas att få bort dessa små mål och därför började jag sikta framåt till SM nästa år. Huddinge och om det blir den helgen så är det idag 200 dagar dit. Så kör vi, det är min plan och det är mot Huddinge och SM jag siktar!

Annars rullar allt på. Mycket med lägenhet och nya äventyr för Hanna, lugnare med tävlingsbiten för henne har känts ok, inte större sommarplaner men lyckats få till känslan att det är helt ok. Beror nog en hel del på vädret för det är verkligen sommar här! Företaget har lite sommaruppehåll och det känns skönt att laddat batterierna, ser även fram emot hösten och få träffa dessa människor regelbundet!